Inför valrörelsen 2014 lovade S-ledaren Stefan Löfven att en socialdemokratiskt ledd regering skulle fixa EU:s lägsta arbetslöshet till 2020. En lovvärd ambition.
Som Caspian Rehbinder, tankesmedjan Timbros arbetsmarknadsansvarige, visade häromdagen (19/4 2020) var Sveriges arbetslöshet vid Löfvens tillträde med god marginal under EU-snittet.
I februari, det vill säga innan coronakrisen lamslog världens ekonomier, var EU-snittet nere på 6,5 procent, medan Sveriges arbetslöshet hade ökat till 8,2.
Bara Grekland, Italien, Spanien och Frankrike har sämre siffror. Och vad än värre är. Sverige är ensamt i Europa om att ha fått ökad arbetslöshet under tiden.
Regeringen kan knappast skylla på förutsättningarna. Ekonomin har gått som tåget samtidigt som riksbanksräntan legat på minus. Utbildningsplatserna har därtill utökats kraftigt. Det döljer en del av den egentliga arbetslösheten eftersom de som utbildas räknas som sysselsatta.
Det kanske främsta skälet till fiaskot är att de rödgröna regeringarna misslyckats med att få in utrikes födda på arbetsmarknaden. Som många oppositionspolitiker och opinionsbildare påpekat är svensk arbetsmarknad anpassad efter en homogen och välutbildad arbetsstyrka.
I stället för att genomföra nödvändiga reformer har S valt att lämna arbetsmarknaden intakt för att inte stöta sig med fackföreningsrörelsen. Utfallet kan inte ses som annat än förväntat.
När coronakrisens arbetslöshet nu sveper in över landet kommer den prekära situationen för utrikes födda att blottas än mer. Som Peter Santesson, opinionschefen för Demoskop, nyligen beskrev i Dagens Samhälle (21/4 2020) har regeringen under högkonjunkturen haft råd att skjuta problemen framför sig.
Den tiden är ute nu. De offentliga utgifterna för sociala ersättningar riskerar att skjuta i höjden och det ekonomiska utanförskapet bland utrikes födda riskerar att cementeras.
Nu behövs en tydlig och genomtänkt reformagenda för att få utrikesfödda i jobb. Det handlar om låglönejobb, sänkta arbetsgivaravgifter, uppdaterad LAS och ännu starkare incitament att gå från bidrag till jobb. Kort sagt behövs en Reinfeldtsk arbetslinje 2.0 för att bryta utanförskapet.
I regeringsförhandlingarna efter valet 2018 krävde Liberalernas dåvarande partiledare Jan Björklund ”en kraftig högersväng” för att stödja en socialdemokratisk regering.
Nu är det dags att man gör allvar av det kravet.