Utbildningsminister Anna Ekström (S) presenterade nyligen förslag till ändringar av hur skolval ska gå till.

Förslagen är mycket bra och borde genomföras.

De går i korthet ut på att alla ska välja skola, att köer tas bort som urvalsgrund, att kommunala skolor kompenseras för sin beredskap att ta emot alla elever och att huvudregeln blir att skolbyten kan ske mellan skolans olika stadier och inte mellan terminer.

Kritiken mot förslagen går på två fronter. Den ena typen av kritik handlar om de slopade köerna. De som står för denna uppfattning menar att kösystem gynnar ansvarstagande och planering. Den som tänker efter i tid blir mest nöjd.

Det hade kunnat stämma om systemet inte var så slumpartat och ineffektivt. Den som önskar att ens barn ska få gå i en viss skola kan inte vara säker på att det blir så – även om man ställt det i kö vid födseln. Därför ställer de flesta förutseende föräldrar sina barn i kö till flera skolor. Det skapar svårbegripliga följdverkningar i antagningsprocessen.

Den andra typen av kritik handlar om begränsningen mot skolbyten mellan terminer.

Den kritiken är lättare att förstå eftersom det i praktiken innebär en begränsning av valmöjligheterna mot i dag. Samtidigt blir det svårt att se poängen i att fälla hela idén om att förbättra skolvalssystemet på grund av en punkt som behöver diskuteras mer.

Skolvalet behöver reformeras. Det finns åtminstone två skäl till det.

För det första är ett dåligt fungerande valsystem ett hot mot alla friskolor. Här i norra Västerbotten finns det gott om exempel på byskolor som överlevt tack vare att den hotade skolan levt vidare som friskola. Det är avgörande för dessa att friskolor i allmänhet uppfattas som något legitimt. Nuvarande brister i valsystemet håller på förstöra den legitimiteten i grunden.

För det andra finns ett skäl med ännu större vikt. Det handlar om valfrihetens potential att minska skolsegregationen. Skillnader mellan skolor påverkas i dag starkt av bostadssegregationen.

Skolvalet skulle kunna bidra till att dämpa dessa skillnader, men då krävs att valmöjligheten blir en faktisk verklighet för alla som berörs. Kösystemet gör att de som missgynnas mest i dagens skolor har svårast att göra verkliga val.

Alla som säger sig vilja värna valfrihet inom välfärden borde nu se sin chans att säga ja.

Det är genom förändring som goda idéer kan bevaras och utvecklas.