Utspel kring löner lovar ofta mer än vad politiken faktiskt kan hålla. 

Nyligen publicerade lärarfacken en undersökning om vilka frågor som lärarna själva anser borde lyftas fram inför valet. Sveriges lärarkår är inte helt enig med mig. Lönefrågan blev störst i enkäten. Synen på skolvinster låg dock mer i linje med min egen åsikt. 

Viktig, men inte alls viktigast.

Tre saker som Sveriges lärare tycker är viktigare än vinsterna är resurser till särskilt stöd, klasstorlek och lärares tid för planering och reflektion. Jag håller med. Dessa tre sätter fokus på några väldigt centrala frågor rörande hur varje barn ska få tillgång till en bra skola.

Frågorna hänger dessutom ihop. Det är givetvis inte så att behovet av särskilt stöd till elever försvinner bara för att klassen blir mindre eller för att läraren har tid att förbereda eller tänka igenom sin undervisning. 

Däremot gäller det omvända, fler elever möter svårigheter i skolan om grupperna är stora och lärarna inte har ont om tid att förbereda eller anpassa lektionerna.

Den politiska svårigheten med alla dessa frågor är att skolan lider av personalbrist. Mindre klasser kräver fler lärare och mer särskilt stöd kräver fler specialpedagoger eller speciallärare. 

Jag tror att de politiska svårigheterna är huvudorsaken till att dessa ämnen inte får mer utrymme i debatten. Det är enklare att diskutera pengar än personal. 

Men de politiska svårigheterna är ingenting i jämförelse med de mängder av elever som idag inte klarar skolan. Var sjunde elev lämnar grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet och nära var tredje svensk skolungdom tar aldrig gymnasieexamen.

Just därför kan vi inte nöja oss med en valrörelse där mindre viktiga frågor lyfts fram som huvudsaken. Sveriges elever har rätt till en uthållig politik som fokuserar på lärande för alla. 

Då är resurser till särskilt stöd, mindre klasser och tid för lärares planering och reflektion rätt väg att gå.