Grannarna tar fram grillen, man vistas mer ute, och de där samtalen som plötsligt bara händer kan få en att undra om vi är en annan sorts människor på sommaren än på vintern. Vårkänslor är inte bara något vi hittat på – årstid och känsloliv hänger samman.

I kyrkans tradition firar vi pingst så här års. Vi uppmärksammar berättelsen om hur Jesu lärjungar efter uppståndelsen fick ta emot Guds ande, en upplevelse av Guds närvaro och kraft i sina liv. 

Pingst beskrivs ofta som hänryckningens tid. En tid för lite lagom galenskap, för att våga och testa, att gå utanför ramarna. Därför har det fått representera det dynamiska i livet. Kraft till förändring och nya vägar.

Vi orkar inte hela tiden hålla på och testa nytt. Det är tryggt att ha rutiner och ramar för sitt liv. 

Vanorna bevarar oss. Men vi behöver ompröva och ryckas ur vanorna ibland, för att kunna få syn på vilka vanor som blivit för stela eller destruktiva för oss. Då behövs det kraft och energi.

Försommaren kan vara en öppning för att våga språnget – till förändring, till att testa något nytt. Våga något som jag inte gjort tidigare. Ge sig hän i lite lagom galenskap.

I pingstberättelsen talas det också om hur människor från alla den då kända världens hörn blir berörda och hör sitt eget språk talas. Det handlar därför också om det som binder samman, om en gemenskap som överskrider våra mänskliga gränser. 

En gemenskap oavsett status, etnicitet, ålder, könsidentitet eller andra markörer som vi sätter upp. Det handlar alltså om att först och främst vara människa och med-människa.

Det är så viktigt i en tid då många gränser och murar mellan människor blir allt högre. Den största galenskapen är inte att jag ger mig hän i vårkänslorna, utan allt det där som kommer i vägen för det mänskliga. 

Det som gör andra människor till något mindre än människor, som reducerar en till fiende eller främling.

Så jag tänker att vi kan ta chansen, i försommarvärmen, att möta andra människor. Särskilt de som vi inte brukar möta annars. 

Gå utanför våra vanliga ramar, och upptäcka det djupast mänskliga även hos den som är oss främmande. 

För där finns en öppning till fred och framtidshopp.