Jag har inte alltid tittat objektivt på elbilar.
Jag har nog lite misstänksamt bligat när de kört förbi.
Att motorljudet inte hörs gör att de skräms. Jag flinar lite åt mig själv när jag minns referensen om att de första bilarna var tvungna att köra bakom en man med en röd flagga som skulle varna allmänheten för detta märkliga fordon.
Kanske har jag varit misstänksam i överkant. Jag har misstrott elbilarnas förmåga att ta sig fram när det är dåligt före, och förmågan att hålla varmt i bilen när det är kallt ute utan att batteriet laddar ur.
Kompisar har underhållit med en och annan historia om hur det var att testköra de första elbilarna.
Det är möjligt att de brett på lite när de berättat.
Allt eftersom har ny information dykt upp. Om regelrätta tester i kallt klimat med släpvagn, långtidstester där bekanta redovisat hur liten bränslekostnad som deras elbil gett upphov till.
Men också annat. Som utmaningarna för räddningstjänsten när en elbil är inblandad i en olycka. Eller som häromveckan när elbilar beskrevs som ett problem i snökaoset i södra Sverige.
Och det är klart. Om man inte tankat fullt innan man åker så tar bränslet slut – även hos elbilar.
Kanske skulle en reservdunk i form av ett litet extra batteri, som jag vet finns, åtminstone på teststadiet, ha hjälpt?
Jag får erkänna att min motvilja svalnat. Jag ser också hur Parisavtalet påverkar de beslut som fattas. Hur land efter land anpassar sig till kraven om minskade koldioxidutsläpp.
Och jag förstår att detta kommer att påverka även mig. Det finns ingen återvändo, även om många fortfarande slåss för att slippa se det, och kommer med argument om istider och varmare och kallare klimat redan innan vi började bränna fossila bränslen.
Men blandar uppgifter om klimat och väder huller om buller.
För tänk om det faktiskt är så att klimatforskarna har rätt. Vad vore jag då för en människa att bara strunta i vad de säger och hävda att jag minsann ska leva som jag alltid har gjort – och att ingen ska hindra mig från det.
Nej, det finns faktiskt också någonting lockande i utvecklingen. Jag tror att glesbygden, och kanske särskilt Arjeplog, har en roll att spela när ny teknik, även inom andra områden än just fordon, ska tas fram och testas.
För om vi alltid löser de urbana problemen med urbana idéer så missar vi att vi som bor i glesbygd har andra förutsättningar som, om vi funderar en stund, kan ge upphov till helt andra spännande lösningar.