Så blev det till slut ett Brexitavtal. Bättre än inget. Men ingenting för någon att slå klackarna i taket för.
Det stora oppositionspartiet Labour fick rösta för detta för dem otillräckliga avtal. Alternativet med inget avtal alls var värre. Men Labour hade i ett tidigare skede kunnat rösta för ett avtal med närmare samarbete.
På kort sikt står den brittiske premiärministern Boris Johnson som segrare. Han blev partiledare och vann valet på att vara Brexitanhängare.
Men de konservativa leder inte längre klart i opinionsmätningar. Covid har tärt på Johnsons anseende. När det i praktiken blir krångligare för britter med resor, handel och arbete i EU kan missnöjet öka.
Storbritannien har haft svårt att riktigt passa in i EU. Britterna gillade inte planerna på långtgående och styrande politiska beslut i EU. De hade nära kontakter med länder i det gamla imperiet.
Det brittiska medlemskapet har däremot betytt mycket för EU:s utveckling. Det var britternas framstöt som gjorde att Danmark, Irland och Norge ansökte om medlemskap. Norrmännen sa dock nej i en folkomröstning.
Utan brittiskt medlemskap hade EU, eller EEC, som det hette då, inte utvidgats i början av 1970-talet.
Det hade sannolikt givit en annan dynamik till EU:s utveckling och europeiskt samarbete.
Den stora frågan för britterna gäller den framtida sammanhållningen i den egna unionen. När landet gick med var de skotska nationalisterna i SNP mot ett medlemskap. Nu är SNP och majoriteten i Skottland EU-vänliga.
Brexit har blivit ett argument för att åter väcka frågan om skotskt självständighet. Enligt opinionsmätningarna är det nu klar majoritet för separatisterna.
Boris Johnson fick acceptera att Nordirland på en del områden fortsätter att följa EU-regler. Allt för att undvika den känsliga frågan om gränshinder mellan Irland och Nordirland. Det stärker argumenten för ett enat Irland.
Så risken finns att Brexitgeneralen Boris Johnson går till historien som den premiärminister som fick upplösa den brittiska unionen. Det vore olyckligt. För även utanför EU är Storbritannien en stabiliserande faktor i Europa.
Ett annat och bättre alternativ vore förändringar av hur Storbritannien styrs. Unionen haltar, England är så mycket större. Överhuset är inte folkvalt, valsystemet gynnar kraftigt större partier. När Storbritannien inte längre ingår i EU:s ”ständigt fastare sammanslutning” borde de förbättra den egna unionen.