En stor kanadensisk studie kring kirurgi slår fast att det föreligger 15 procent större risk för komplikationer vid ett kirurgiskt ingrepp om patienten är en kvinna och kirurgen är en man. 

Risken för att dö när en man utför en operation är 30 procent högre om du är kvinna. När en kvinnlig kirurg opererar lyckas operationerna i lika hög grad oavsett patientens kön. 

Beror detta på att kvinnliga kirurger är skickligare än manliga? 

Nja, troligen är kirurgerna, oavsett kön, lika skickliga när det kommer till hantverket. Den här studien pekar på att det är mäns fördomar om kvinnor som är anledningen till att män inte gör ett lika bra jobb när en kvinna ligger på operationsbordet. Föreställningen om kvinnor som hysterikor lever kvar. 

Kvinnor skickas hem med smärtor för de överdriver, de gråter, de har nog inte så ont. Jag vet. Det här är hårresande. 

Det finns två brister som behöver åtgärdas för att vi ska få jämställd kirurgisk vård. Den ena handlar om att män måste inse att de faktiskt har fördomar. Den andra bristen är att alltför få kvinnliga läkare väljer att bli kirurger.

Kvinnor är nämligen underrepresenterade bland kirurger, vilket i dagsläget alltså försämrar möjligheterna för kvinnliga patienter att få god kirurgisk vård. 2018 var till exempel bara 13 procent av kärlkirurgerna kvinnor. Enligt en avhandling från Umeå universitet tenderar kvinnliga läkare att välja bort vissa specialistområden. 

Man kan tänka sig att det här skulle bero på slumpen. Kanske är kvinnor inte lika intresserade av kirurgi som män? Avhandlingen kommer dock fram till något helt annat. Kvinnliga läkare skräms iväg av den machokultur som råder inom vissa specialistområden, bland annat inom kirurgi.

Enligt avhandlingen har många kvinnor valt bort vissa läkarinriktningar för att de upplevt sexistisk jargong när de gjort praktik inom dessa områden. Den otäcka jargongen ska ha riktats mot såväl kollegor som patienter. 

Om blivande läkare upplever att det är alfahane-stämning bland de manliga kirurgerna är det väl självklart att de inte söker sig till den arbetsplatsen? Lika självklart som att en sådan rutten mentalitet påverkar hur manliga kirurger ser på kvinnliga patienter? 

Mäns fördomar och bristande engagemang för kvinnor kan alltså släcka en kvinnas drömmar om att bli kirurg och i värsta fall leda till att en kvinna dör på operationsbordet. 

Hur ska landets kirurgavdelningar arbeta för en mer jämställd kultur och för att fler kvinnor ska bli kirurger? 

Vi som riskerar att dö på operationsbordet önskar svar på den frågan så snart som möjligt.