Krönika: Ryktet om den svenska skolans död överdrivet

Det är med stort nöje som jag följt komikern Jesper Rönndahl i SVT-produktionen Vem mördade skolan? På ett mycket underhållande sätt lyckas han ge en skopa ovett åt både höger och vänster.

Krönika2022-05-27 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla större reformer, utvecklingstrender och innovationer inom skolan de senaste 30 åren får dela på skulden.

Problemet med serien är dock bara att skolan inte är mördad. Den lever men plågas dock av dåligt rykte och orimliga förväntningar på samma gång.

Huvudorsaken till det dåliga ryktet är att det smugit sig in en missuppfattning om skolan i det svenska tänkesättet. Missuppfattningen har sin rot i internationella test som exempelvis TIMS eller PISA. 

Sådana har sina poänger men de skapar uppfattningen att skolutbildning är en internationell tävling. Så är det inte. Det är inte dåligt för Sverige om andra länder har bra skolor. 

Men Sveriges skolor har fått dåligt rykte eftersom de presterar relativt sett dåligt i dessa test.

De orimliga ambitionerna handlar om att alla elever (förutom särskoleelever) ska klara ett treårigt gymnasium till det år man fyller 19. 

Både historiskt och internationellt är det något som sticker ut. Vad är det som får vårt samhälle att tro att alla ungdomar är beredda att anstränga sig så för att passa in i samma fyrkantiga livsrecept?  

De viktigaste skolfrågorna ur ett samhällsperspektiv idag är inte att skolan skulle vara livlös utan avhoppen från gymnasieskolan och den låga lägstanivån i grundskolan. 

Var sjunde elev lämnar grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet. 30 procent av ungdomarna tar aldrig gymnasieexamen.  

Vad som behövs idag är en politik för att det ska vara möjligt att ta sig ut i vuxenlivet utan treårigt gymnasium. Det behövs fler lärlingsutbildningar och tvååriga yrkesgymnasier. 

Till detta behövs modeller som förenklar att läsa upp gymnasiebehörighet utanför gymnasieskolan.  

När det gäller grundskolan är det dags att välja bredd framför spets. Varje elev ska gå i en bra skola. För att nå dit krävs en kombination av åtgärder och tydliga prioriteringar som innebär omfördelning av resurser mellan kommuner. Och mellan skolor.  

Resurser är dock inte allt. Nog så viktigt är att lärarna får mandat att vara ledare i klassrummen. 

Det är ett mandat som måste gälla få gälla gentemot såväl föräldrar, omgivande samhälle som politiker.  

Sluta överdriva om skolan! Den är inte död, men den kan inte heller klara vad som helst. 

Ja, till en grundskola för alla och en gymnasieutbildning men olika längd och studievägar!

Andreas Westerberg, lärare och doktorand