Just nu pågår Krisberedskapsveckan.

En årlig informationskampanj som ska öka människors motståndskraft inför samhällskriser.

De senaste åren har stora samhällspåverkande kriser blivit allt vanligare även i Sverige. Samtidigt vet vi att svenskar är dåligt förberedda på en kris. Det är oroande. Tillsammans måste vi ta oss an utmaningen och bygga en fungerande krisberedskap som inkluderar även de mest sårbara i samhället.

Individuell krisberedskap är en medmänsklig handling. Om fler är förberedda kan myndigheter och ideella organisationer fokusera på de mest utsatta vid en kris.

Kommunerna har en viktig roll i att sprida information om krisberedskap. Alla har dock inte samma möjlighet att ta till sig information eller ta hand om sig själv och sina närstående i en krissituation.

Kommunens uppdrag att anpassa information och insatser är därför viktig.

Ju bättre kommuner är på att hantera en kris, desto bättre blir hela samhället på krishantering.

Vi ser alltför ofta att det brister i samverkan mellan kommunernas sociala arbete i vardagen och kommunens krisberedskap. Då finns risken att särskilt utsatta grupper av människor förbises. Det behövs en tydligare social dimension i kommunernas krisberedskap, och en större samverkan mellan krisberedskap och till exempel socialtjänst.

Coronapandemin har tydliggjort att samhället inte lyckats möta människors olika livsförutsättningar och behov i kriser. Redan utsatta grupper har drabbats hårdast.

Tyvärr har vi sett att utredningar och förslag om förändringar inom krisberedskap och civilförsvar fokuserar på systembyggande. Den enskilda människan är osynlig. En krisberedskap som mer tydligt sätter människan i fokus måste till.

Civilsamhället har stort förtroende bland grupper som kan vara svåra att nå under en kris. Ändå missas vi som krisaktör när det gäller planering. Samverkan mellan kommuner, myndigheter och civilsamhälle behöver stärkas, inför och under kriser.

I Skellefteå finns ett väletablerat samarbete med civilsamhället när något händer. Men civilsamhället bör systematiskt inkluderas i planering, förberedelser och finansiering.

Vi i det civila samhället kan och vill fortsätta att vara en tillgång för Skellefteå och alla dess invånare.

Med lärdomarna från närliggande kriser finns möjlighet att skapa en ny flexibel krisberedskap som bygger på hela samhällets krafter, som sätter den enskilda människans behov i centrum. Låt oss ta vara på den.