Gruvor och samebyar - en ansträngd relation

Mineraler och metaller måste vi ha. Men alla gruvprojekt är inte önskvärda. I Georange söker vi skapa dialog mellan de aktörer som har skilda syn på gruvor.

Konflikten som uppstår mellan urfolks rätt och krav för socioekonomisk utveckling löser vi inte lätt.

Konflikten som uppstår mellan urfolks rätt och krav för socioekonomisk utveckling löser vi inte lätt.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Krönika2022-03-18 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Norr och Västerbotten gäller renskötselrätten nära nog överallt. Följaktligen är konflikter mellan gruvprojekt och samebyar inte ovanliga. Fundamentalt därför att varhelst ett gruvprojekt placeras så påverkas en sameby. Och allt oftare menar dessa att de ej kan samexistera med gruvor. 

Vad är lösningen? Vissa menar att Sverige bör skriva under FN konventionen ILO169 som rör urfolks rättigheter och ge samiska företrädare större makt över markerna. Andra menar att vi kan lära från andra länder som inte heller skrivit under ILO169, som Kanada och Australien.

I motsats till de flesta länder med kolonialt förflutet, gäller i Sverige rätten till traditionell (samisk) markanvändning över nära nog hela det område där det existerat historiskt. Mer än halva Sverige, varav hälften är marker där renskötsel bedrivs åretrunt. 

Finns det att lära från länder där ILO169 gäller? De flesta av dessa är i Latinamerika. Jag befinner mig sen en tid i Bolivia, en gruvnation och det enda landet i Sydamerika där urfolk är i majoritet. Vissa av dessa har liten kontakt med omvärlden. Men, långt fler lever relativt moderna liv i eller nära de större städerna. 

Urfolkens rätt till mark upphörde nästintill helt under kolonisationen. Men har under senare årtiondet börjat återupprättats. ILO160 gäller över drygt 15 procent av landet. 

I de områdena finns inga betydande gruvor. Och försök som görs att komma fram till överenskommelser om markåtkomst för vägar eller annan samhällsinfrastruktur möts med motstånd. 

På gott och kanske ibland på ont. För landets ekonomi är påverkan begränsad då det rör sig om avlägsna och svårtillgängliga områden. Mestadels de delar som varken spanjorer eller inkafolket före dem lyckades kontrollera. Och ur miljöhänsyn vet vi att urfolkens markanvändning oftast är av godo.

Är det här relevant för oss? Ja, konflikten mellan urfolks rätt och behov för socioekonomisk utveckling är svårlöst. I norra Sverige står mycket på spel som rör regionen och landets ekonomi. Även till del EU:s möjligheter att konfrontera sitt stora importberoende. 

Detta kräver dialog – ett fint ord som allt ofta nedvärderas. 

Men, finns det något bättre alternativ?