Det är svårt att undgå att märka att det finns de som känner stark aversion mot gruvor.
Det finns individer och organisationer som ser det som sin uppgift att stoppa och/eller försvåra sökandet efter nya mineralfyndigheter och öppnandet av nya gruvor.
När man som vi i Georange påpekar att gruvor behövs för att samhället ska fungera kan vi räkna med att bli kallade ”gruvkramare” eller värre, och bli misstänkliggjorda för att gå ”gruvlobbyns” ärenden.
Min ingång till gruvfrågorna var ett intresse för miljöfrågor och hållbarhet. Min far är biolog med en djup känsla för miljöfrågor. Han har så länge jag kan minnas talat om för mig vikten av att värna naturliga ekosystem.
Vägen från att ha den bakgrunden och intresset till att jobba med mineralnäringen är heller inte lång. Gruvor påverkar miljön – intet tu tal om saken – och det är ett faktum man måste konfrontera och hantera.
Samtidigt är gruvorna en del av ett större sammanhang och utgör en grundbult i vårt samhälle och vår välfärd. Mineralerna måste fram – så har det alltid varit – och om de inte bryts här så får de köpas från annat håll.
Återvinning – en aktivitet som rättmätigt har få kritiker och motståndare – kan inom överskådlig framtid inte helt ersätta brytning av jungfruligt material.
Så givet detta – att kalla de som tänker som jag för gruvkramare, som på något sätt skulle föredra gruvor framför orörd natur – känns orättvist och nära absurt.
I och med det nödvändiga skiftet, bort från fossila bränslen, blir behovet av mineraler och metaller allt större.
De som ogillar gruvor känner säkerligen olust inför detta faktum. Medan ”gruvkramare” – i den utsträckning sådana verkligen finns – kan se fram emot allt större samhällelig förståelse och stöd.
Kommer vi framledes att behöva stå ut med nya gruvor lite varstans i vår fina natur?
Nej, så kommer det aldrig bli.
De mineraliseringar (malmer) som kan utgöra grunden för moderna gruvor är ovanliga och mycket svåra att hitta. Och utan malm blir det ingen gruva.
I norra Sverige kommer gruvorna som högst att utgöra någon enstaka procent av det totala markavändandet.
Det kommer att finnas gott om plats för andra aktiviteter och naturupplevelser, och de som inte tål gruvor kommer fortsatt att kunna njuta av och nyttja stora områden där gruvor varken syns eller märks.