Som lärare händer det ganska ofta att man får veta att skolan är gammaldags.
– Jämför ett klassrum 1921 och 2021, det är ju ingen skillnad.
Så kan det låta. Jag tänker både nu och då på framtidsforskaren som fortbildade mig och mina kollegor för ungefär tio år sedan och som sa: ”Faktakunskaper kan man googla fram. I skolan ska ni hålla på med annat än att memorera.”
Vi trodde inte på honom då, och gör det inte nu heller. Den som måste googla allt blir mycket lättlurad.
Att skolan kan uppfattas förändringströg beror dock inte på att lärare och skolledare inte vill ligga i framkant. Det beror på att vi som samhälle har flera olika, delvis motstridiga förväntningar på vad skolan ska bidra med.
Skolan ska vara en plats för personlig utveckling och självförverkligande, men också en plats där unga människor lär sig vad som gäller i samhället och tränas på att ingå i grupper.
Skolan ska forma kreativa och nydanande personer men också förmedla tidigare generationers kunskaper och erfarenheter. Utöver detta förväntas skolan hjälpa alla att lyckas. Ingen elev ska prioriteras före andra men ingen ska heller missgynnas. Det är inte underligt att skolan ständigt behöver arbeta med hur kompromissen mellan dessa olika mål ska se ut.
Det är inte heller underligt att det över tid formas vanor, strukturer eller undervisningsformer som återkommer eftersom de upplevs forma en balans mellan svårförenliga ambitioner.
Fjärrundervisningen under pandemin väcker frågor om det är dags att kasta allt gammalt överbord och låta skolutbildningen segla iväg mot nya horisonter.
Kan det vara så att den nya tekniken visar att plats- och tidsbunden undervisning med klassrum och scheman har spelat ut sin roll? Kanske, men förmodligen inte fullt ut.
Tiden efter pandemin kommer säkert att präglas av innovativa försök där lärare undervisar grupper som är spridda geografiskt, där elever tar del av undervisning på tider som de önskar snarare än vad schemat bestämmer och där elever som är sjuka virtuellt sitter med i klassrummet med hjälp av en dator.
Men det som kommer att avgöra hur skolan förändras är fortfarande om den kan forma en tillräckligt stabil balans mellan den fostran och frihet som samhället förväntar sig.
När skolan väl hittar en balans kommer den återigen att uppfattas som lite gammaldags, eftersom den kommer vara välbekant mitt i allt det nya.