Det är lätt att dras med i en sådan våg av beteenden. Det är lätt att börja agera egoistiskt, och försöka roffa åt sig det man tycker sig behöva.
Naturligtvis är det rimligt att både individer och samhälle har beredskap för oförutsedda händelser. Jag har till exempel själv ett par dunkar vatten i ett förråd.
En del har verkligen gett sig in med själ och hjärta i detta med den personliga beredskapen – prepping, som det kallas. Allt från att lagra konserver med mat och ha ett spritkök, till att bygga en egen bunker och se till att ha vapen och en terrängbil.
Jag ska villigt erkänna att jag inte kan bedöma exakt vilken beredskap vare sig individ eller samhälle bör ha. Men det finns aspekter på beredskap som vi lätt kan glömma i det här, och som jag vill påminna om.
Sidor av beredskap som också kan hjälpa oss hantera och till och med minska vår oro och otrygghet.
En av de viktigaste: lär känna dina grannar, bygg upp ditt nätverk, även om det delvis är ytliga bekantskaper. Bygg tillit till varandra. Oroliga tider är inte en tävling i vem som har mest mat eller vapen. Istället kan vi hjälpa varandra. Under pandemin har många handlat åt varandra. Ringt varandra, hållit sällskap.
Att känna att man på olika sätt har kontakt med vänner, släkt, grannar, bekanta – är ett av de bästa sätten att hantera oro. Och om det kommer en kris, så kan vi också hjälpas åt.
Om en har vatten, en har värme och en tredje har konserver – så kan vi klara oss tillsammans. Mänskligheten brukar klara sig bättre när vi hjälps åt än när vi roffar åt oss.
Vi befinner oss nu i början på kyrkans årliga fastetid. Den inleds på askonsdagen, med en gudstjänst där man får ett kors av aska tecknat i pannan.
Det är en påminnelse om vår dödlighet, och kan hjälpa oss att reflektera över vad som är verkligt viktigt i våra liv. För de flesta är det relationer, vänskap, och trygghet som sorteras högt. Det kan hjälp oss i en slags andlig beredskap. Att söka både fred och frid.
Inom de tre abrahamitiska religionerna är önskan om fred och frid grundläggande. Shalom aleichem, assalaamu alaikum – frid vare med er.
Sambandet mellan den inre frid jag kan söka och den fred jag kan verka för i stort och smått runtomkring mig är tydligt, och verkar åt båda hållen.
Andlig och relationell beredskap finns där, när vi gör det vi kan - även om det är litet - för fred, frid och vänskap.