Ett trotsigt hopp om en bättre framtid

Vi behöver modiga politiska beslut, massor av innovation och rätt ekonomiska incitament för att rädda klimatet.

Alla har ett personligt ansvar. Men ingen kan påverka allt man är del av. Därför är ingen perfekt.

Alla har ett personligt ansvar. Men ingen kan påverka allt man är del av. Därför är ingen perfekt.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Krönika2021-03-26 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Miljardären Bill Gates har på allvar gett sig in i klimatfrågan.

I ett par nyligen gjorda intervjuer uttrycker han att en knäckfråga är betong: Hur framställer vi betong på ett koldioxidneutralt sätt? Mina egna försök att minska på utsläppen framstår i jämförelse som en droppe i havet.

En annan betydelsefull fråga är den svenska stålindustrins omställning till koldioxidneutral ståltillverkning. Järn- och ståltillverkningen i Sverige släppte för ett par år sedan ut mer än dubbelt så mycket koldioxid som inrikesflyget.

Som präst kan jag inte låta bli att reflektera över kontrasten mellan individens kamp för en bättre miljö och de stora systemen som påverkar vår planet. Å ena sidan personligt ansvar, å andra sidan politisk handlingskraft, eller brist därpå, ekonomiska intressen och andra processer som jag som enskild individ har väldigt liten möjlighet att påverka.

I en bön som ofta används i Svenska kyrkan står det att vi har ”del i världens bortvändhet från Gud”.

Det är kyrkans sätt att formulera att vi är en del av saker som är mycket större än oss själva. Krafter och system man inte kan välja bort.

Hur väl jag än sopsorterar, och hur lite jag än flyger, så innebär mitt liv som västerlänning en negativ påverkan på andras livsvillkor. Genom de varor jag konsumerar, genom de fonder jag sparar i, genom de utsläpp som mina aktiviteter genererar – även när jag försöker gör rätt val.

Alla har ett personligt ansvar. Men ingen kan påverka allt man är del av.

Och därför är ingen perfekt hur mycket vi än försöker. Det kan tyckas förlamande. Ska vi inte bara ge upp då?

Inför hopplösa utmaningar för människovärdet och rättvisan har kristna genom historien valt en annan väg – askesen.

Även om det jag gör nu inte kommer att vända utvecklingen så fortsätter jag att göra det ändå. Närmast trotsigt fortsätter jag att hoppas. Kanske kan det påverka fler. Kanske kan det vara första snöflingan i en lavin av förändring. Kanske kommer jag aldrig att få se slutresultatet. Men jag gör det ändå.

Vi kommer att behöva modiga politiska beslut, massor av innovation och rätt ekonomiska incitament för att kunna genomföra den gigantiska omställning som kan rädda klimatet.

Och jag kan göra mitt för att bidra. Fortsätta med mina små handlingar. Göra min röst hörd och påverka makthavare.

Och behålla hoppet och tron på att en annan värld är möjlig.