Ett val att bli lärare när musikrörelsen var som störst. När våra system som nu funnits i femtio års tid var nya. Jag skrattade, jag grät några gånger och jag sjöng med i sångerna.
Kvar finns reflektionerna om hur skolan under tiden nästan blivit enkönad. Inga män så långt ögat kunde se. Det var en del av hur samhället ställde om i tider av brist på arbetskraft.
Inte så att männen tvingades bort från skolans lägre årskurser, men istället hur de stora grupperna av kvinnor kom in på arbetsmarknaden.
Sverige gick från att ha en genomsnittlig andel av kvinnor i arbetsmarknaden till att vara ledande. Under en relativt kort period blev det fullt naturligt att bägge föräldrarna i en familj förvärvsarbetade.
Det blev också så att många förutsättningar för jämställdhet tog månkliv framåt. Med den tidigare sambeskattningen avskaffad stärktes incitamenten för både frigörelse från traditioner och en ökad ekonomisk frihet för kvinnor.
En hög kvinnlig förvärvsfrekvens som säkrade inkomster skapade förändring. Man kan idag tala om halvfulla eller halvtomma glas.
Helt klart är i alla fall att jämställdheten varken kan sägas vara avklarad eller lyckad. Sedan lång tid tillbaka arbetar kvinnorna mer än männen i Sverige.
Fortfarande finns skillnad mellan kvinnor och män i vem som är hemma och vårdar barn när de är sjuka. Det är ännu en stor skillnad i hur föräldraförsäkringen nyttjas.
Jag har hört många olika förklaringar kring varför det inte går fortare och varför vi inte kommit längre. Jag har också hört hur argumenten kan låta för att säga att skillnaderna mellan kvinnor och män inte skulle vara ett egentligt problem. I skolans värld under de årtionden som skildras i musikmonologen ”mitt liv som fröken” försvinner männen.
De fanns som magistrar under 1970-tal, men blev färre och färre i de lägre årskurserna för att sedan nästan helt försvinna under 1990-tal. Jag konstaterar att kvinnorna blivit allt fler i industrin, men att det fortfarande är långt till hälften.
Det är fortfarande skillnad i vilka arbeten som utförs och vad man får för lön.
I ”Mitt liv som fröken” är det Dan Bergman som berättar. Jag ser fram emot en ”mitt liv som industriarbetare” med en kvinna som huvudperson.
I den hoppas jag att jämställdheten blir vinnare.