Här står vi nu. Mitt i den årstid då många av oss lever upp och lever ut.
En del av mig kommer nog alltid att förknippa sommaren med Pride.
När jag var yngre var det obeskrivligt viktigt för mig att få känna den där känslan. Jag stärktes av den, närdes av den – gemenskapen.
Behovet som jag trodde försvunnit helt, men som jag vid olika tillfällen påminns om att jag fortfarande har. Och som jag kan drista mig till att påstå att de flesta hbtq-personer har. På ett eller annat sätt.
Behovet kan se olika ut. För vissa är det något man påminns om ibland. För andra står ens psykiska välmående och hälsa på spel. För vissa är det en fråga om liv och död.
Så vad händer då, efter så här lång tid av social distansering och isolering?
Det är redan konstaterat att pandemin slagit hårdare mot redan utsatta grupper. Hbtq-personer är en av dessa.
I Sydkorea har medier pekat ut flera gayklubbar i Seoul som smittans epicentrum. I Sydamerika har flera länders restriktioner gått ut på flexibla utegångsförbud där bara kvinnor tillåts vara ute ena dagen, enbart män den andra.
Ett regelverk som drabbar transpersoner. (Sveriges Television 15/5 2020)
Polisen i Uganda anklagas för att ha utnyttjat coronaviruset för att gripa homosexuella män och transpersoner. 20 hbtq-personer har gripits. De påstås ha brutit mot reglerna gällande social distansering.
Ett flertal aktivister, som är insatta i ärendet, menar att det är ytterligare ett sätt för att komma åt sexuella minoriteter – där hbtq-personer är en utsatt grupp. (Expressen 2/4 2020)
Deidre Palacios, RFSL:s förbundsordförande, menar att hbtqi-personers rättigheter inskränks och att vissa länder ”passar på” under coronapandemin. Möjligheten att kunna träffas en stor del av hbtqi-rörelsens verktyg. När du är ensam i din familj eller stad kan du inte träffa andra, som har liknande erfarenheter, och på så sätt stärka varandra. (Expressen 30/5 2020)
Ovan nämnda är bara några exempel på hur hbtq-personer drabbats av pandemin.
I vårt land tänker jag på er som beroende av era hbtq-nätverk. Ni som blivit förkastade av era familjer. Ni som är nyanlända till Sverige och just upptäckt nätverket Newcomers.
Eller ni som äntligen tagit steget att våga komma ut och är redo att möta världen som genuina versioner av er själva.
Det ljusnar nu. Vi kommer att stärkas av den igen – gemenskapen.