Vi inlandsbor strålade och skålade också när beskedet om etableringen av Northvolts batterifabrik i Skellefteå kom.

Själv kände jag äkta glädje över att en av våra kommunkompisar lyckades vinna den viktiga matchen.

En och annan av oss, som var etablerad i kommunpolitiken, fick någon fjäril i magen när vi tänkte på vår egen befolkning och om det nu skulle bli ännu svårare att behålla folk.

Men vi var – och är – genuint glada för alla arbetstillfällen.

För så här är det nämligen; om man inte går framåt så börjar man gå bakåt och att stå stilla är ett ännu sämre alternativ. Och det vet de flesta av oss.

Vi vill finnas i en del av Sverige som går framåt. Även om vi själva har det knepigt.

Jag skulle kunna berätta allt om befolkningsprognoser, demografisk fördelning, försörjningskvoter och alla de andra trenderna som man som kommunpolitiker följer.

Men jag nöjer mig med att säga att det är många av oss som har ett besvärligt läge. Men det vore ännu mer besvärligt om norra Sverige gick baklänges. Som det gjort alltför länge.

För en tid sedan kom nya glada nyheter från Boden/Luleå som handlade om fossilfri stålproduktion. I min bok är det ett klockrent exempel på smart utnyttjande av unika resurser.

Den tillgång på el som vi har i norra Sverige är en konkurrensfördel. Det är betydligt enklare och snabbare att etablera företag som behöver elen här än det är att bygga ledningar som tar elen till södra Sverige och till de behov som finns där.

Att det dessutom handlar om hållbar produktion och vägen till en grönare framtid gör inte att leendet blir mindre.

Det känns fint det som händer nu. Och utmanande. Vi som finns en bit från de stora etableringarna måste hitta vår plats i det nya och ta steg i vår utveckling så att vi inte bara står för en arbetskraftstillgång som flyttar till de nya jobben.

Och där tror jag faktiskt att vi måste hjälpas åt om det ska bli riktigt bra. Vi ser olika ut och vi har olika grundförutsättningar i form av tillgång till utbildning, en bred arbetsmarknad och inte minst ekonomiska resurser.

Vår egen verklighet och spelplan. Liten och stor.

Men vi hänger ihop och vi behöver varann, både vi som liknar varann i storlek, befolkningstäthet och andra förutsättningar och vi som inte alls är lika men som kompletterar varandra.

Det blir spännande det här. Fantastiska möjligheter. Välstånd. Resurser. Och utmaningar.