För några veckor sedan var jag med på diakon- och prästvigningen i Luleå domkyrka.
Det är en av de stora förmånerna med mitt jobb. Jag får följa människor på vägen genom studier fram till vigning för tjänst i kyrkan. Jag får ta del av deras liv, tankar och prövningar, och sedan dela glädjen med dem när de blir klara.
Det är många känslor som fyller mig då – stolthet, glädje och tillförsikt inför framtiden.
Jag har förstått att det är ungefär så som många lärare känner det på examensdagen. Man går i mål, man får ta avsked, åtminstone för sommaren, från en grupp barn eller ungdomar som man följt under en längre tid, ofta väldigt intensivt. Det är med glädje, stolthet, och ibland också med en del oro, som man tar avsked och firar dessa unga människor.
Under mina år som präst har jag också fått följa ganska många konfirmandgrupper. Jag oroade mig under min egen utbildning en hel del för hur jag skulle klara av att ha konfirmander. Kommer jag nå fram till dem? Vilken pedagogik ska man ha?
Jag möttes då av ett citat, som jag tror kommer från religionspedagogen Thomas H Groome: ”Du måste älska dig fram till dem.”
Oavsett alla andra pedagogiska tankar så är det grundläggande. Vi måste bygga relationer.
Så här i sommarlovstider tänker jag på det. Glädje, stolthet och blandningen av oro och tillförsikt. Och de relationer vi kan bygga till de unga, de som kommer att bära vårt samhälle vidare.
I mitt jobb får jag ofta höra livsberättelser. Man tittar tillbaka på barndom, ungdom och på de olika vägval som haft betydelse. Ofta får jag höra att det är relationerna som varit viktiga.
Den som visade vägen, den som tog med mig, frågade om jag ville vara med. Den som gav mig uppgifter och ansvar. Den som brydde sig och ville mig väl. Den som fortsatte ta med mig även när jag mådde som sämst eller när jag hade gett upp hoppet.
Den som älskade sig fram till mig, även när jag gjorde det svårt.
Det har varit en extra utmanande skoltid under pandemin. Det är också väldigt osäkert för dem som tar studenten.
Måste jag fortsätta studera på distans? Finns det något jobb för mig?
Då betyder de relationer vi bygger till dem extra mycket. Möjligheter till jobb och utbildning. Relationer som bidrar till framtidshopp.
Vi måste älska oss fram till varandra. Det tänker jag på, i sommarlovstid.