De system vi bygger i vardagen är vad vi har att falla tillbaka på i en kris.
Det är många system som prövats hårt sedan coronapandemin tog fart i Sverige.
Vissa har visat sig robusta och tillräckligt hållfasta, andra har krackelerat.
En del orättvisor och ojämlikheter kan passera under radarn i tider av normalitet. Men när krisen slår till blir de tydliga och tillspetsade. I pandemitider kan de bli skillnaden mellan liv och död.
Världshälsoorganisationen WHO har kallat coronapandemin en infodemi. Det sker inte bara masspridning av en sjukdom. Parallellt med smittan har vi sett en lika stor spridning av information – ibland verifierad och relevant, men alltför ofta helt felaktig och ibland rentav skadlig.
Det är ingenting nytt i sig. I kriser och katastrofer har alltid rykten och desinformation spelat en stor roll.
En uppenbar skillnad i dag, med sociala medier och omedelbar tillgång till all världens information och desinformation, är spridningshastigheten.
Det här påverkar oss alla. Det är psykiskt påfrestande att hela tiden behöva sålla och kritiskt granska information.
Men lägg till detta en svag kunskap i svenska språket, små eller obefintliga lokala nätverk, en misstro till myndigheter och brist på kunskap och förståelse för det svenska samhällssystemet.
Röda Korset i Skellefteå har gjort en kartläggning av pandemins påverkan på socioekonomiskt utsatta grupper, och fokuserat särskilt på personer med svag svenskkunskap och låg förankring i lokalsamhället.
Information – var man hämtar den, hur man tar till sig den och hur man använder den – är en av de utmaningar som tydligast framträder. I början av pandemin var det mycket fokus på att få ut information om smittspridning och råden och rekommendationerna på olika språk.
När vi pratar med människor som berörs säger de flesta att det egentligen inte handlar om brist på information på olika språk eller att den kom sent.
Det stora problemet är inte informationen; det är segregationen. Den som gör att vissa grupper inte nås av, litar på, förstår eller väljer att inte lyssna på myndigheternas information. Den som gör att det är mer självklart att följa och efterleva andra länders restriktioner, eller sätta sin tilltro till råd och huskurer som sprids på sociala medier.
De system vi bygger i vardagen är vad vi har att falla tillbaka på i en kris.
Ett segregerat samhälle har visat sig vara ett alltför grovmaskigt skyddsnät.