Det är julens viktigaste budskap

En stjärnklar kväll i oktober stod jag ute på bakgården med min son och pekade ut några stjärnbilder. Han fick ett teleskop i födelsedagspresent – men hösten har varit så mulen att det inte kommit till användning än.

"Han är så liten, så oskyddad, så sårbar. Hans föräldrar har just så pass tak över huvudet. Istället för en vagga får han sova i ett fodertråg."

"Han är så liten, så oskyddad, så sårbar. Hans föräldrar har just så pass tak över huvudet. Istället för en vagga får han sova i ett fodertråg."

Foto: Jeanette Lövgren

Krönika2022-12-23 08:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det känns som att det är mulet på andra sätt också. Krig i Europa, höga priser på mat, el, drivmedel och så även räntorna på våra lån - allt har blivit så dyrt. Många oroar sig över hur det ska gå ihop.

Under julen läser vi julevangeliet i kyrkor och hem. Och vi sätter upp stjärnor i fönstren under adventstid, som påminner om den här berättelsen. De tre vise männen, stjärntydare från fjärran land som får syn på en ny stjärna, ett tecken på att en kung har fötts.

Stjärnan i julevangeliet stannar över ett enkelt hem med ett nyfött barn. Han är så liten, så oskyddad, så sårbar. Hans föräldrar har just så pass tak över huvudet. Istället för en vagga får han sova i ett fodertråg. Och efter stjärntydarnas besök måste familjen bege sig iväg på flykt, för mäktiga män med arméer söker dem. Herodes skickar sina soldater mot allt som han i sin paranoia tror hotar hans makt.

Jag påminns om det här, där jag står och spanar efter stjärnorna. Förundras, lyfter på blicken en stund. Det finns likheter mellan nu och då. Även idag finns det paranoida makthavare som driver krig och konflikt, som skapar oro och rädsla. Det kungabarn som de där vise männen hittar representerar en annan sorts rike, som inte går ut på att sätta skräck i folk genom makt. Det är ett kärlekens rike, helt utan armé. Det har en kung som väljer sårbarhet istället för makt.

Jag kan se tecken på det här riket överallt omkring mig. När människor ger av sig själva, ger av sin närvaro och omsorg. Jag tänker att det finns en kamp för det goda som varken inflation eller krig någonsin kommer att stoppa. Det finns gemenskap för den som är ensam, hopp för den som grips av hopplöshet - och det börjar med dig och mig.

Kanske klarnar himlen upp nu lagom till jul, så att min son och jag kan testa teleskopet ordentligt. Det ska gå att se både Jupiters månar och Saturnus ringar med det. Jag hoppas att det klarnar upp i världen också, men i brist på det får vi vara små stjärnor för varandra. Vi får vara förmedlare av hopp och av det goda. För mig är det julens viktigaste budskap.