Jag kan inte komma på ett enda exempel där både bearbetningskoncession och miljötillstånd, enligt nuvarande lagstiftning, meddelats för ett betydande projekt.
I de fall en gruva fått tillstånd baseras det på att det redan fanns en giltig bearbetningskoncession, enligt tidigare lagstiftning, eller att miljöansökan behandlats på särskilt sätt. Som till exempel Taupuligruvan som fick tillstånd av gränsälvskommissionen.
Samtidigt ser vi att enorma industriprojekt som bygger på att det finns malm att tillgå, som Northvolt och H2 Green Steel, får sina tillstånd i vad som synes vara snabba och effektiva processer. Och vindparker, som tar långt större mark i anspråk än gruvor, de lyckas också med viss regelbundenhet ta sig igenom de processer som krävs för att få tillstånd.
Alla förslag för nya gruvor eller utökad verksamhet är naturligtvis inte önskvärda. Men, att nära nog inga sådana förslag skulle vara det, i en tid där vi vet att tillgång till mineraler och metaller är nödvändigt för att vi skall kunna klara av klimatomställningen, det verkar udda.
LKAB:s ansökan om att utöka sin verksamhet och samtidigt samla allt de gör i Kiruna, under ett miljötillstånd, fick nyligen avslag.
Detta på grund av ett mindre antal berörda fastighetsägare, med bergvärme, inte blivit särskilt inbjudna till samråd. Inbjudna hade de blivit, men inte särskilt inbjudna. Och detta kommer mark och miljödomstolen på efter att processen pågått under en längre tid.
Liknande sena besked från domstolar har vi sett i näst intill alla processer som rört gruvor på senare tid.
Slutsatsen att något bör göras åt detta har dragits av många. Det pågar en rad utredningar och andra initiativ. En sak som ej tas upp, eller ens ifrågasätts i de arbeten som pågår, är själva fundamentet i hur en ansökan om miljötillstånd görs.
Miljödomstolar inrättas i allt fler länder och den allmänna åsikten är att detta är av godo. Men, i inget land som jag känner till har dessa domstolar till uppgift att behandla ansökningar om miljötillstånd för industriell verksamhet.
Nej, domstolar har sin roll när något har gått på tok eller när det krävs tvistelösning och tillhörande juridisk kompetens.
Är det inte dags att vi i Sverige ifrågasätter om vi använder våra miljödomstolar på rätt sätt? Och att vi blir ett mer ”normalt” land i detta avseende?