Få politiska frågor har samma polarisering mellan stad och landsbygd som den om det svenska vargbeståndet.
I städerna finns djurvänner, som på sin höjd sett varg någon enstaka gång i en djurpark, medan det på landet finns gott om människor som fått uppleva konsekvenserna av det utbredda rovdjuret på nära håll: Djurbestånd har blivit ihjälbitna och hundar har blivit dödade under jaktsäsongen.
Miljö- och jordbruksutskottet meddelade för en tid sedan att man kommer att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att den svenska vargstammen måste minskas genom licensjakt.
Vargförvaltningen i Sverige har länge varit illa fungerande och riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) menar att om vargen jagas i större utsträckning kommer den att lära sig att människan är farlig. De kvarvarande vargarna skulle bli mer folkskygga.
Till saken hör även EU och Bryssel, som på avstånd och med bristande insikt om lokala och regionala förhållanden, återkommande slår ett slag för vargen som fridlyst.
Och visst finns det goda skäl att hålla vargen fridlyst. Endast 300 vargar noterades i den senaste inventeringen som gjordes 2018 och 2019. Just 300 vargar är det antal som Naturvårdsverket har satt som miniminivå för att man ska kunna bevara en livskraftig stam över tid.
Men man ska ha i åtanke att det så sent som i mitten av 1900-talet inte fanns någon varg att tala om i Sverige. Under en kort period på 1970-talet fanns inga dokumenterade vargar. Den stam som etablerades i början av 1980-talet är finskrysk och har ingen koppling det den ursprungliga svenska stammen.
Sedan dess har stammen vuxit relativt stabilt till dagens nivåer.
Och det är mot den bakgrunden man måste förstå dagens debatt.
Frågan om vargbeståndet är i grunden ett etiskt dilemma: Bör vi förvalta och behålla ett djur endast för den biologiska mångfaldens egenvärde, trots de problem som kommer med det?
För den djur- och vargvän som svarar ja återstår frågan varför just vargen ska få överleva på andra djurs bekostnad.
När vargbeståndet växer minskar beståndet av bland annat älg, hare och rådjur.
Vargen har i stort sett inga naturliga fiender vid sidan av människan. Om beståndet ska hållas i schack är det alltså vårt ansvar.
Därför gör riksdagen helt rätt i att begära ökad licensjakt på varg.