Föreställ dig att du är hos doktorn för en åkomma som inte är särskilt allvarlig, men som du ändå vill ha kontrollerad.
I stället för ett lugnande besked kommer någonting helt annat: du har njurcancer.
– Cancersjukdomen upptäcks ofta slumpmässigt när vi undersöker någonting annat, får du veta.
Att inte ens ha tänkt tanken att dina besvär kan kopplas till cancer gör beskedet brutalt. Det är chock, du vet ingenting om njurcancer och du går hem och googlar.
Det är en vidrig läsning. Överlevnadskurvorna för dig och de 1 000 andra svenskar som varje år får njurcancer är mycket dåliga.
Problemet är att Google och andra sökmotorer och hemsidor inte hänger med i den rasande forskningsutveckling som pågår kring njurcancer. Deras uppgifter är gamla.
För patienter som drabbas av exempelvis spridd njurcancer har överlevnadschanserna de senaste åren mer än fördubblats. Trots att det redan hänt så mycket accelererar utvecklingen. Nya läkemedel gör njurcancer till en mer eller mindre kronisk sjukdom – som i vissa fall kan botas.
Det här ställer krav på läkare att våga ge hopp, att korrekt berätta om de enorma framstegen.
Men här finns tyvärr brister. Medlemmar berättar om hur de fått höra ”vi opererar och får se hur det går.”
De orden sitter kvar resten av livet, även hos dem som lever vidare många år efter den där operationen.
Studier visar att vårdens bemötande vid en cancerdiagnos har stor påverkan på patientens fortsatta sjukdomsutveckling. Våga därför ge hopp när det faktiskt finns.
När jag efter att ha fått besked om njurcancer hittade Njurcancerföreningen kände jag mig inte ensam längre, jag behövde inte gå omkring som ett frågetecken. Här fanns människor med samma sjukdom, med olika erfarenheter, olika sjuka eller helt friska.
Vården kan inte ta emot alla samtal och funderingar vid en cancersjukdom, och de närstående mår ofta lika psykiskt dåligt som patienten. Då behöver vi varandra.
Olof Karlsson, vice ordförande Njurcancerföreningen