Politiken behöver göra mer när det gäller ungas övervikt.
Övervikt bland unga har ökat med åren.
Nu är den parkerad på en alarmerande hög nivå.
Situationen vittnar om att politiken måste ta frågan på större allvar.
I dagsläget är uppemot 25 procent av landets barn i tioårsåldern överviktiga (Vårdfokus). För 40 år sedan låg siffran på omkring 15 procent (Svenska Dagbladet 10/11 2017).
Det är med andra ord en dramatisk uppgång som ägt rum.
Tänkbara bovar saknas inte. Tablå-tv och datortimmar har i rask takt börjat ersättas av mer eller mindre konstant tillgång till sociala medier och underhållning via mobil och läsplatta. Det ligger här också nära till hands att se en tänkbar negativ spiral framför sig där unga fängslas av skärmar och i samband med det sover mindre och äter sämre.
Här ställs stora krav på att såväl skolan som föräldrarna tar sitt ansvar. Barn måste uppmuntras till mer fysisk aktivitet. Vanor sätts tidigt. Pulshöjande aktiviteter behöver börja ses som ett naturligt och roligt vardagsinslag, inte som något pliktskyldigt och tråkigt.
Pulshöjande aktiviteter behöver börja ses som ett naturligt och roligt vardagsinslag, inte som något pliktskyldigt och tråkigt.
Från politikens håll behöver betydligt mer göras. Som Anna Starbrink (L), sjukvårdsregionråd i Stockholm, nyligen lyfte i Svenska Dagbladet (11/11 2019) är det hög tid att ett nationellt grepp tas: ”Utvecklingen har gått snabbt utför de senaste åren. Vi måste skaffa oss en nationell plan för fysisk aktivitet mot barns övervikt och fetma. Det går inte att prata bort.”
En sådan plan borde rimligen kunna innebära viktig hjälp i det dagliga för kommuner, regioner – och för den delen även föräldrar. Framförallt är Anna Starbrinks poäng om övervikt som en segregationsutmaning viktig. I socioekonomiskt svagare kommuner är övervikt och fetma dubbelt så vanligt som i rikare kommuner (Vårdfokus).
I regel kan planer och mål vara trubbiga som politiska instrument. De kan lätt uppfattas som vaga, verkningslösa, eller till och med som förmynderi.
Men när det gäller frågan om övervikt visar den oroande lägesbilden att tydliga tag för att barn ska börjas sporras till mindre stillasittande och mer motion måste tas.
Konsekvenserna om trenden inte bryts borde vara uppenbara. Passivitet och en ohälsosam livsstil i allmänhet riskerar att följa med in i vuxenlivet. En sådan utveckling är inte bara ett bekymmer för den enskilda individen. När ojämlika förutsättningar för god hälsa befästs är det ett stort samhällsproblem.
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån