Om vi vill uppnå jämlik vård kan inte dagens regioner vara svaret.
En koloss som skapar ojämlikhet.
Den beskrivningen av Sveriges sjukvårdsapparat ligger nära till hands.
Men egentligen borde man tala om 21 parallella kolosser. Det är trots allt dagens decentraliserade organisation, där regionerna ansvarar för vården, som bäddar för ojämlikheten.
Väntetiderna skiljer sig drastiskt åt mellan regionerna. Vid ett förstabesök inom specialiserad vård finns ett nationellt mål om vård inom 90 dagar. Stockholm ligger på knappt 90 procents måluppfyllelse, Västernorrland på drygt 50, enligt vantetider.se.
Därtill tillämpar regioner olika principer. Ett läkarbesök inom primärvården kan kosta allt från noll till 300 kronor. På vissa håll utförs icke-medicinska ingrepp subventionerat, på andra håll får du betala faktiska kostnaden.
Olikheterna, och de orättvisa effekter som uppstår, är ett reellt problem.
I en så grundläggande välfärdsfråga som sjukvården vore staten en bättre huvudman.
Inom kort kan en stor del av riksdagen alltså stå bakom denna viktiga reform.
Frågan om ett förstatligande borde inte vara politiskt kontroversiell. Vissa politikerposter skulle visserligen försvinna. Vårdpersonal och medborgare skulle behöva vänja sig vid ett nytt system.
Men fördelarna överväger – om vi vill att vård på jämlika villkor ska vara mer än en hurtig devis.
Genom en centralisering blir rollfördelningen tydligare. I dag kan rikspolitiker och regionråd tacksamt nog skylla på varandra när brister uppmärksammas.
Debatten om huvudmannaskapet verkar glädjande nog röra på sig. Under valrörelsen i fjol profilerade sig Kristdemokraterna i frågan. Häromveckan meddelade Moderaterna att man vill utreda ett förstatligande (Dagens Nyheter 22/9 2019). Sedan tidigare är även Sverigedemokraterna öppna för att göra vården statlig.
Inom kort kan en stor del av riksdagen alltså stå bakom denna viktiga reform.
Var Socialdemokraterna landar kommer att vara avgörande för utvecklingen. På onsdagen (9/10 2019) meddelades att socialminister Lena Hallengren (S) ska titta på ”samspelet” mellan stat och region. En vag idé om större statlig kontroll nämns. Ministern stänger dock dörren för förstatligande med hänvisning till regionerna: ”De vill nog sätta sin prägel” (Expressen 9/10 2019).
Logiken haltar. I samma intervju talar Hallengren ingående om hur vårdtillgängligheten skiljer sig markant åt över landet.
Om ojämlika villkor uppstår för att styrningen brister, på vilket sätt skulle en halvmesyr vara lösningen?
Även Socialdemokraterna borde erkänna grundproblemet – snarare än dess symptom.
Max Eskilsson, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån