Skippa att åka till fjällstugan i påsk

Debatt. I ett större samhällsperspektiv bidrar påskturismen med betydande inslag av besökare från storstadsregionerna. Det verkar i dagsläget kunna bli fallet eftersom en isolering av storstadsregionerna inte tycks vara aktuell. Smitta via hemvändande fjällresenärer riskerar att spridas brett till alla kuststäder i de norra regionerna.

Inte här, i fjällen, njut av påsksolen på hemmaplan i stället, uppmanar läkare vid Tärnaby sjukstuga.

Inte här, i fjällen, njut av påsksolen på hemmaplan i stället, uppmanar läkare vid Tärnaby sjukstuga.

Foto: Anders Wiklund/TT

Hälsa och sjukvård2020-04-02 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Inte här, i fjällen, njut av påsksolen på hemmaplan i stället, uppmanar läkare vid Tärnaby sjukstuga.

Ta ditt förnuft till fånga.

Stanna hemma och njut av påsksolen på hemmaplan i år.

Det handlar inte bara om risken att bli smittad utan också om att situationen riskerar att få allvarliga konsekvenser för möjligheten att evakuera svårt skadade och akut sjuka från fjällen.

Påsken i Tärnafjällen är en utmaning för sjukvården. Ett lokalt sjukvårdssystem, dimensionerat för ett brett omhändertagande av mindre än 2 000 invånare, behöver under dessa veckor skala upp för att kunna serva de mer än 50 000 personer som firar påsk i området. Många av dem är engagerade i högriskaktiviteter som skidåkning och skoterkörning.

Det innebär stora ansträngningar på vårdsystemet, inte minst på transportlogistiken.

Det finns bara en ambulans (under påskhelgen ibland två) i området. Nästa finns i bästa fall i Storuman 13 mil bort. I de fall ambulansen behöver transportera en patient till sjukhuset i Lycksele är den borta i minst sex timmar, till Umeå i minst nio. Länets enda ambulanshelikopter brukar gå för högtryck under påskveckorna om det är flygväder.

Den här utmaningen brukar en normal påskhelg kunna lösas på mer eller mindre kreativa sätt. Finns möjligheten så byts ambulansen av i Storuman och Tärnabyambulansen kan återvända hem. Patienter utan akut övervakningsbehov under transporten kan efter stabiliserande behandling i sjukstugan ibland transporteras med bårtaxi.

Patienter kan även läggas in för övervakning på en av de två akutinläggningsplatserna, som ligger i samma lokaler som kommunala vårdplatser för gamla och sköra. Normalt sett finns även ett gott akutsjukvårdsamarbete med Norge när det gäller ambulanser och helikopter. Deras närmaste sjukhus ligger faktiskt i Mo i Rana.

Vad händer om någon i sällskapet redan har smittan och börjar utveckla symtom under fjällvistelsen?

Men allt detta faller utifrån coronaläget. Patienter med relativt lätta förkylningssymtom – och de är många även en vanlig påsk – ska nu betraktas som högriskpatienter för covid-19 och ska hållas skilda från det vanliga patientflödet. Det innebär att det inte går att nyttja bårtaxi av smittskyddsskäl.

Ambulansen måste saneras efter en eventuell covidtransport. Det gör det mycket svårare att byta ambulans på vägen. Om helikoptern behöver prioritera en evakuering av en misstänkt covid-19-sjuk kommer den i praktiken inte att vara tillgänglig för några andra akuta uppdrag under lång tid på grund av sanering.

Sammantaget innebär detta att relativt lindrigt skadade, med banala infektionssymtom, som ändå måste vidare till sjukhus, riskerar att bli en belastning för hela akutsjukvårdskapaciteten. Det kan få allvarliga konsekvenser för dem som råkar ut för svårare skada eller sjukdom.

Den personliga risken för den som väljer att åka till fjälls är därför inte främst relaterad till att själv bli smittad. Den som åker upp till sin egen fjällstuga, håller den sociala distansen ute på fjället och vidtar alla andra smittskyddsåtgärder till punkt och pricka löper kanske inte någon nämnvärd smittorisk.

För den personliga delen bör tanken därför kretsa kring scenariot: Vad händer om någon i sällskapet redan har smittan och börjar utveckla symtom under fjällvistelsen?

I praktiken står då valet mellan att åka hem omedelbart, med betydande risk att smitta medresenärerna under hemresan, eller att stanna kvar i stugan under karantän i kanske fjorton dagar. Om du blir svårt sjuk är det mer än 30 mil till närmaste respirator. Kanske blir du inte evakuerad i tid utifrån ovanstående transportlogistikproblem.

I ett större samhällsperspektiv bidrar påskturismen med betydande inslag av besökare från storstadsregionerna. Det verkar i dagsläget kunna bli fallet eftersom en isolering av storstadsregionerna inte tycks vara aktuell. Smitta via hemvändande fjällresenärer riskerar att spridas brett till alla kuststäder i de norra regionerna.

Det är med tungt hjärta vi skriver detta, fullt medvetna om hur viktiga dessa två veckor är för alla som bor och verkar i området kring Tärnaby/Hemavan. Det utgör en stor del av bygdens levebröd under resten av året. Många hårt kämpande företagare lever från hand i mun och har inte marginaler att klara ett så här stort avbräck.

Därför blir vår uppmaning att du som väljer att stanna hemma inte bara accepterar att det kan få personliga ekonomiska konsekvenser, utan samtidigt sätter till alla klutar för att försöka finna kreativa sätt att stödja de näringsidkare som drabbas. Så kan det finnas kvar en välkomnande infrastruktur i Tärnafjällen för att fira en hejdundrande påsk nästa år.

Catharina Ingvarsson, läkare vid Tärnaby sjukstuga

Christer Wiklund, läkare vid Tärnaby sjukstuga

Hanna Lindvert, läkare vid Tärnaby sjukstuga

Jessica Andersson, läkare vid Tärnaby sjukstuga