På tio år har den psykiska ohälsan bland barn och unga tredubblats.
Närmare 5 700 barn i åldern 10–14 år medicineras med antidepressiva läkemedel.
Vi är nog överens om att den växande psykiska ohälsan måste få ett slut. Men vi kan inte bara släcka bränder. Vi måste också utreda brandorsakerna för att på så vis kunna förebygga dem.
Vi måste hitta orsakerna till varför barn och unga mår dåligt. Först då kan vi på allvar förebygga psykisk ohälsa.
Vi behöver öka tillgången till snabba insatser. Men det allra viktigaste är att se till att våra barn och unga blir motståndskraftiga.
”Små barn skulle bli mycket mer trygga och utvecklas bättre om de fick 15 minuters odelad uppmärksamhet av sin mamma eller pappa varje dag.”
Citatet kommer från en utbildning som hölls för personalen vid en förskola i Karlstad.
Vi bör alla ställa oss frågan hur det kunnat gå så här långt.
Det finns barn som får för lite tid för att anknyta till sina föräldrar.
Bilden av vuxna i lekparken dyker upp. Deras fokus finns på mobilen samtidigt som barnen söker ögonkontakt och uppmärksamhet. Detta väcker sorg eftersom anknytningen är så viktig för barnets personlighetsutveckling. Den kontakten skapar en viktig relation mellan barn och förälder, bland annat genom att välbefinnandehormonet oxytocin utsöndras.
Det genererar i sin tur en känsla av trygghet.
Dr Gordon Neufeld är en internationellt erkänd psykolog som arbetar med att förebygga psykisk ohälsa bland barn och unga. Han pekar på några viktiga skyddsfaktorer. Anknytningen till vuxna i tidigt ålder är en av dem. En annan är att man som barn ska ges utrymme att leka. Och då pratar vi inte tv-spel, dator och mobiltelefoner. Barnet måste också få vila från stress och press.
Det är hög tid att stanna upp och ta sig en allvarlig funderare på orsakerna till att den psykiska ohälsan ökar.
Med denna självklara kunskap som grund bör vi fråga oss själva om denna ständiga skärmtid som vi lägger ner tid på verkligen är så viktig?
I synnerhet när det är på bekostnad av våra barns inre trygghet.
Vi har sett den negativa utvecklingen kring psykisk ohälsa, med exempelvis självskadebeteende. Ungdomar vittnar om att vuxna inte förstår hur utbrett det är att tjejer och killar mår psykiskt dåligt och skadar sig själva, och hur de skapar en pysventil för att hantera svåra känslor.
Finns det ett utbud av ”quick fixes”, i stället för att må dåligt, är risken stor att man prövar den. Allt från antidepressiva läkemedel till olika former av självskadebeteenden.
Det är hög tid att stanna upp och ta sig en allvarlig funderare på orsakerna till att den psykiska ohälsan ökar. Kan vi själva påverka denna negativa spiral?
Vi lever i ett socialt twittersnabbt mediesamhälle där bekräftelsebehovet är högt. Denna värld rullar på dygnet runt och missar vi några timmar knackar abstinensen på.
Vi matas ständigt med perfekta bilder och människors liv från den ljusa sidan. Detta har skapat onåbara ideal som alla vill nå så snabbt som möjligt. Det är i jakten på det många gånger ouppnåeliga som man mår psykiskt dåligt och känner sig stressad. Självklart märker våra barn av detta.
Barn ska få växa upp med närvarande föräldrar. De ska inte bli smittade av vuxenvärldens stress och krav på tillgänglighet. Samhället behöver informera vårdnadshavare om orsakerna till psykisk ohälsa så att man ges möjlighet att förebygga det.
Vi måste ge barnen goda förutsättningar att utvecklas på ett tryggt sätt. Vi måste också se till att det finns tillräckligt med kompetens i samhället på hur man inom exempelvis skolan, sjukvården och barn- och mödravården förebygger psykisk ohälsa genom att informera vårdnadshavare i tidigt stadium om vilka skyddsfaktorer som är viktiga.
Ingen 10-åring ska behöva äta antidepressiva läkemedel för att vuxenvärlden misslyckats med att se dem.
Det här den absolut viktigaste frågan. Allt annat politiskt arbete faller platt om våra barn mår psykiskt dåligt.
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M), riksdagsledamot från Västerbottens län
Marléne Lund Kopparklint (M), riksdagsledamot från Värmlands län