Nu på torsdag, den 10 januari, överlämnar utredaren Gunilla Malmborg sitt slutbetänkande från LSS-utredningen till regeringen.
Utredningen har kritiserats från flera håll och innehållit allt från byte av utredare till förändrade direktiv.
Under tidens gång har utredningsuppdraget förlängts och skarpa förslag läckt ut i förtid, vilket skapat oro både hos assistansberättigade och hos oss anordnare.
Direktiven från den förra barn-, äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér (S) var tydliga. Totalkostnaden för LSS och personlig assistans skulle minska, nästan till vilket pris som helst.
Motståndet fick dock ministern att backa och besparingsuppdraget mildrades. Dessvärre hade utredaren redan hunnit jobba igenom flera konkreta besparingsförslag, som också sannolikt blir utredningens slutgiltiga. Om LSS-utredningen får politiskt gehör blir detta den största negativa förändringen för personer med funktionsnedsättning sedan LSS-reformens införande 1994.
Utredningen är tydlig med att dess förslag kommer att leda till försämrad valfrihet och en återkommunalisering av i dag fungerande assistansverksamheter.
Höj assistansersättningen till en nivå som åtminstone täcker befogade lönekrav från våra medarbetare.
Orsaken är bland annat att personlig assistans för barn under 16 år avses tas bort för att ersättas med andra insatser. Vidare uppskattar utredaren att förslagen kommer innebära att mellan 15 000 och 20 000 personliga assistenter tvingas sägas upp, samt att antalet privata assistansanordnare sannolikt minskar med 20–25 procent.
I Västerbotten påverkas drygt 400 personer som uppbär ersättning från Försäkringskassan. Sett över hela landet har nära sju av tio assistansberättigade, och ungefär lika många personliga assistenter, valt en privat anordnare framför kommunen.
Förklaringen är enkel. Möjligheten till medbestämmande för den enskilde, personlig utveckling och högre trivsel anges ofta som skäl.
Den assistans som kommunerna själva utför gräver i regel stora hål i den kommunala ekonomin. Landets kommuner gör en ”förlust” på över 1,5 miljarder kronor årligen för att utföra personlig assistans. Detta samtidigt som beräkningar visar att privata assistansanordnare sparar drygt två miljarder skattekronor varje år genom att vara effektiva och kostnadsmedvetna.
Ett utökat ansvar för landets kommuner, som LSS-utredningen föreslår, kommer sannolikt att leda till ännu kärvare ekonomi för kommunerna och ökad totalkostnad för reformen.
I stället för kortsiktiga nedskärningsförslag, där staten ska spara pengar på bekostnad av såväl kommuner som enskilda familjer, måste riksdagen ta itu med de verkliga problem som finns.
Ta tillbaka rätten att andas, och rätten till sondmatning, som grundläggande behov och höj assistansersättningen till en nivå som åtminstone täcker befogade lönekrav från våra medarbetare.
Om de förslag som läckt ut från LSS-utredningen blir verklighet kommer sannolikt hela assistansbranschen att ”målas om” och utsatta människor riskerar att hamna i kläm.
Det är en utveckling som vi assistansanordnare aldrig kan acceptera.
Maria Nyström, vd NA Care och RTFL Care, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Andreas Westlund, vd Humana assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Carina Funck, grundare Wisby assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Hanna Weitman, vd Björkö assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Jens Runesson, vd JA-assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Kerstin Leufven, grundare och partner Passal, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Mattias Ragnegård, vd Frösunda assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Peter Wahlbäck, vd och grundare Assistans för dig, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans
Peter Westman, vd Kompis assistans, Vårdföretagarnas branschstyrelse för personlig assistans