Moderaterna träffar rätt med sitt ekonomiska krispaket som lanserades på måndagen – även om 300 miljarder kronor är i underkant.
Eftersom storbankerna inte vill låna ut riksbankspengar till småföretag aviserade regeringen och dess stödpartier i fredags ett andra nödpaket som låter företagen låna direkt av staten.
Totalt handlar det om 125 miljarder kronor. Det är rätt signal, men fortfarande alldeles för klent. SEB spår att ekonomin krymper sju procent under andra kvartalet – det är svenskt rekord – och att arbetslösheten stiger till tio procent. Siffrorna kan vara för stora, men också för små.
Man kan drömma om slutdatum för smittan, eller tycka att Sverige ska driva på för att få andra EU-länder att ändra sina strategier. Men det är fantasier.
Tyskland har förbjudit folksamlingar på mer än två personer och satt Angela Merkel i karantän. I Spanien ökar sjukfallen nu snabbare än i Italien. Och i USA befinner sig ekonomin redan i en depressiv spiral som kommer att fortplanta sig till Europa via både handeln och börsen.
Regeringen måste vakna och opposition börja sätta press, omgående.
Moderaternas krispaket på måndagen visar att man tänker helt rätt, även om summan (300 miljarder kronor) är i underkant.
Regeringen måste vakna och opposition börja sätta press, omgående.
M-paketet liknar i viktiga avseenden tyskarnas, som också lanserades på måndagen och uppgår till 356 miljarder euro, motsvarande 3 600 miljarder kronor eller tio procent av BNP. Budgeten utökas med 150 miljarder euro, en ny riskkapitalfond får 100 miljarder och ytterligare 100 miljarder går till lån. ”Inga tabun gäller”, meddelar finansministern Olaf Scholz.
Den tyska ekonomin är drygt sex gånger större än den svenska; motsvarande siffra för svenska förhållanden skulle bli runt 500 miljarder. Där någonstans bör regeringen lägga ribban.
Vad gäller åtgärder finns massor att göra. Slopa anståndsräntan för uppskjutna skatteinbetalningar. Ta en större del av kostnaden för permitteringar. Frys arbetsgivaravgifter och inför hyreslättnader för Sveriges runt en miljon enmans- och mikroföretag. Slopa det personliga betalningsansvaret.
Blir det värre bör riktade nyemissioner och till och med direkta utbetalningar diskuteras. Börjar fastighetsbolagen svaja, finns en risk att bankerna också gör det. Dit vill vi inte komma.
Målsättningen måste vara att hålla en i grund och botten frisk ekonomi under armarna tills Sverige och andra länder fått tillräcklig kontroll över viruset. Det kommer att bli dyrt, både i pengar och genom att en del företag, som egentligen inte förtjänar det, räddas i farten.
Alternativkostnaden är sannolikt stora och svåra ekonomiska, sociala och politiska konvulsioner. Det är värre. Undvik det.
Arvid Åhlund, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån