Det ska finnas synpedagoger vid landets samtliga syncentraler.
Men hög personalomsättning och stora pensionsavgångar gör att blinda och synsvaga riskerar att gå miste om den basrehabilitering som ska tillgodoses enligt hälso- och sjukvårdslagen.
I dag utbildas inga synpedagoger i Sverige. Därmed hotas rehabiliteringen i grunden. Konsekvenserna riskerar att bli mycket allvarliga.
Det är synpedagogerna som ska motivera, lära och träna människor som helt eller delvis har förlorat sin syn.
Tanken är att blinda och synsvaga ska lära sig att själva klara av sina vardagliga göromål, och därmed bli självständiga individer på samma villkor som alla andra.
En bra rehabilitering gör att självständigheten vi uppnår ger oss styrkan att vara delaktiga i samhället. Den gör det möjligt för oss att klara av en utbildning, hitta, få och kunna behålla ett arbete.
För att uppnå allt detta måste blinda och synsvaga få utbildning och träning i tekniken att orientera och förflytta sig med hjälp av den vita käppen.
Få utbildning och träning i att på ett effektivt sätt använda och hantera datorer med hjälpmedel, smarta telefoner, surfplattor och övriga hjälpmedel.
Vi behöver lära oss att använda de digitala tjänster som finns till för alla, men som måste utföras på ett annorlunda sätt än för de som inte är blinda eller synsvaga.
Hur ska vår grupp kunna ta del, och använda sig av, digitaliseringen om inte välutbildade synpedagoger finns som kan lära, utbilda och träna?
God tillgång till utbildade synpedagoger är grunden för en god och bra rehabilitering för blinda och synsvaga.
Vårt krav och vår uppmaning är att snarast se till att en synpedagogutbildning återinförs inom universitet eller högskola.
Monica Svedesjö, ordförande Synskadades riksförbund Västerbotten