När inrikesflyget står stilla börjar till och med de rödgröna inse att flygskam var destruktiva dumheter.
Vid den här tiden för ett år sedan var flygskam högsta mode.
Socialdemokraterna argumenterade för ännu en höjning av flygskatten, en nedläggning av Bromma flygplats och att inrikesflyget till stora delar borde ersättas med tåg.
Regeringskollegorna i Miljöpartiet gick ännu längre, och propsade på en rad åtgärder för att i så stor utsträckning som möjligt minimera den ur de grönas synvinkel förhatliga flygtrafiken.
Längst gick Grön ungdom, som vid Miljöpartiets kongress ville införa ett förbud mot reklam och bonusprogram för flygresor och ett totalstopp för inrikesflyg mellan landets storstäder.
Idéer som bland andra Karin Svensson Smith, sammankallande i Miljöpartiets klimatpolitiska nätverk och Lorentz Tovatt, klimatpolitisk talesperson i riksdagen, ansåg var intressanta och värda att titta närmare på. Även om Tovatt i en intervju i Sveriges radio (11/3 2019) menade att förbud var väl radikalt ”här och nu”.
Plötsligt var alltså tåg- och båttrafik ingen rimlig lösning i alla lägen. Till och med de gröna tvingades tillstå att flyget i hög grad bidrar till samhällsnytta.
Men det var då det. Nu är det andra ljud i skällan. För en tid sedan meddelade infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att regeringen fattat beslut om att införa en temporär allmän trafikplikt på ett antal flyglinjer efter att flera av de bolag som trafikerar svenska flygplatser drabbats hårt av coronakrisen. 105 miljoner kronor ska i ett första steg garantera att hålla planen till bland annat Gotland och Norrland i luften.
– Vi tar ytterligare ett steg för att säkra samhällsviktiga transporter, sa Eneroth i Aftonbladet (6/4 2020).
Plötsligt var alltså tåg- och båttrafik ingen rimlig lösning i alla lägen. Till och med de gröna tvingades tillstå att flyget i hög grad bidrar till samhällsnytta.
Förhoppningsvis kan den situation vi nu befinner oss i få de makthavare som ropar efter en återgång till 1920-talets transport- och reseideal att förstå att saker och ting är betydligt mer komplicerade än de kan verka på ytan.
Nu ser vi klart och tydligt vad som händer om människor inte längre rör sig över längre sträckor. Det drabbar hela näringslivet. Det drabbar restauranger, hotell och butiker. Det drabbar kultursektorn och besöksnäringen. Och i förlängningen drabbar det vård, skola och omsorg eftersom skatteintäkterna sjunker.
Den dag vi är ute på andra sidan av covid-19, och livet börjar återgå till det normala, bör det vara med en ny ödmjukhet inför flygtrafiken, inför människors behov och möjligheter att resa och inför betydelsen det har för Sverige och Europa.
De enda som bör känna skam när den dagen kommer är de som fortfarande hänger kvar i dåtiden, så som den såg ut våren 2019.
Malin Lernfelt, liberal krönikör