Att det är tomt i butikshyllorna beror på att många själviskt och i onödan hamstrar basvaror, skriver Mattias Goldmann.
Coronaviruset orsakar personliga tragedier och hotar basala samhällsfunktioner.
Men det finns också lärdomar att dra, inom klimatarbetet, vår långsiktiga utmaning.
- Vi kan när vi måste
Runt om i världen bidrar miljontals människor till att minska effekterna av coronapandemin. Vi godtar långtgående restriktioner i sin personliga frihet.
Vi gör det eftersom ansvariga myndigheter och ledande politiker så tydligt markerat vad som förväntas av oss. Men vi gör det också för att vi inser hur akut frågan är, att vi själva och vår omedelbara omgivning kan påverkas av de beslut vi tar och för att vi upplever att vårt beteende kan göra skillnad.
På alla dessa punkter finns lärdomar att dra i klimatarbetet. Det har ofta profilerats som långt borta i tid och rum med fokus på framtida generationer, isbjörnar och sjunkande söderhavsöar. Vi behöver bli bättre på att visa hur var och en konkret kan bidra.
- Distansarbete fungerar, men kräver rutiner
Många av oss jobbar hemifrån, ersätter seminarium med webinarium och hittar nya umgängesformer med kollegor och vänner. Vi upptäcker att det ofta fungerar bra, men också att vi behöver hitta sätt att jobba koncentrerat – men inte bli isolerade.
I tider av ökande oro för bristande tillgång bör vi förstås minska svinn och slöseri så att det vi har räcker längre.
Vi måste hitta tekniska lösningar som fungerar, vilket nu när så många ställer om så snabbt också betyder att de inte får vara överbelastade. Delar av detta kommer många att vilja behålla, eftersom någon dags distansarbete i veckan kan öka livskvaliteten, göra det lättare att få ihop livspusslet och minska arbetsresornas klimatpåverkan.
- Vi vill behålla den bättre luften
I Madrid, Rom, och i många andra städer, är luften påtagligt bättre nu, på grund av minskad trafik och mindre utsläpp från industrin. Det sker på helt fel grunder, men vi kommer att vilja ha kvar de positiva effekterna när vi i övrigt återgår till det normala. Politiken kommer att få se ett större tryck från medborgarna för att ställa om till grönare transporter.
- Ökat självförsörjande
Att det är tomt i butikshyllorna beror på att många själviskt och i onödan hamstrar basvaror. Det bör vi sluta med. Mer långsiktigt måste vi fundera på om det är rimligt att de enda baslivsmedel vi producerar tillräckligt av i Sverige är socker, spannmål och morötter.
Ökad självförsörjning kan också betyda minskad klimatpåverkan, eftersom transporterna minskar. Självförsörjandet bör också gälla andra områden, som drivmedel där det fossila per definition är importerat men det förnybara kan göras inom landet.
Och i tider av ökande oro för bristande tillgång bör vi förstås minska svinn och slöseri så att det vi har räcker längre. Även här blir klimatet en vinnare av bara farten.
Coronatider är tider av uppoffringar och umbäranden där vi måste värna varandra. Men det är också en möjlighet för eftertanke och en startsignal för mer klimatsmarta beteenden när vi väl kan blåsa faran över. Låt oss utnyttja det – för att ta hand om varandra bättre, både kort- och långsiktigt.
Mattias Goldmann, hållbarhetschef Sweco