Läget i landets kommuner är allvarligt när det gäller bristen på bostäder för personer med stöd av LSS.
I många kommuner räknar man heller inte med att kunna bygga bort bristen inom fem år. Läget är alltså akut.
Enligt Lagen om särskild service har den enskilde rätt till ett anpassat boende. Men bara drygt en fjärdedel av landets kommuner uppfyller detta lagkrav. Så kan vi inte ha det.
Glädjande nog uppnår allt fler personer med funktionsnedsättning pensionsålder, medellivslängden har ökat även i denna grupp. Det betyder att det blir mindre omsättning i det befintliga bostadsbeståndet av grupp- och servicebostäder. När en plats blir ledig är det heller inte säkert att en ung person vill flytta in i ett gruppboende om övriga boende är mycket äldre.
Kommunerna måste alltså bygga mer. Nordmaling, Norsjö, Malå, Sorsele, Dorotea, Vännäs, Vilhelmina, Åsele, Lycksele och Skellefteå har enligt Boverkets enkät balans. Umeå och Vindeln räknar med att ha tillräckligt många boenden om fem år. Men självklart ska personer med funktionsnedsättning inte behöva vänta i flera år på att få en anpassad bostad.
I dag räknar 77 kommuner i Sverige med att inte ha tillräckligt med LSS-bostäder inom fem år.
I de kommuner där det även inom fem år kommer att vara brist på LSS-bostäder är det inte troligt att de kommer att kunna bygga bort bristen på egen hand. I stället måste politikerna låta privata aktörer bygga moderna boenden utifrån sin fulla potential.
Bjurholm och Robertsfors räknar inte med att inom fem år kunna tillgodose behovet av LSS-bostäder. Här är det alltså bråttom att göra någonting och här står Vårdföretagarnas medlemmar redo att hjälpa till. Men för att snabbt kunna komma igång med byggandet krävs en snabb bygglovshantering, en god dialog och långsiktigt hållbara villkor för företagen.
I dag räknar 77 kommuner i Sverige med att inte ha tillräckligt med LSS-bostäder inom fem år, enligt Boverkets enkäter. 34 kommuner har inte svarat.
En lång väntetid kan vara förödande för den som behöver omfattande insatser eller ett anpassat boende. Det är inte rimligt att den som har bedömts behöva en plats ska behöva vänta. Och det för att det ibland finns ideologiska skäl för att inte släppa in privata aktörer. När en person inte får ett eget boende kan hen bli fortsatt hänvisad till föräldrars goda vilja – fast målet är att frigöra sig.
En stor del av de boenden som byggs i år byggs av en privat aktör. Men potentialen är större. Min uppmaning är att dra nytta av dem som kan och vill bygga LSS-bostäder.
Fördelarna är flera. Kommunerna behöver inte öka sin upplåning, eller dras med stora avskrivningar, och får del av de privata aktörernas samlade kompetens när det gäller kvalitet, långsiktig kostnadseffektivitet och hur lokaler kan utnyttjas effektivt. Lägg därtill specialistkunskaper om olika funktionsnedsättningar.
Men det finns också en uppgift som regeringen måste ta ansvar för: Lätta på reglerna och tillåt nya individuella lösningar för morgondagens LSS-boenden.
Reglerna för vilken typ av bostäder som beviljas tillstånd är i dag strikta. Det handlar om lokalens utformning, antal lägenheter, antal boenden med mera.
Det leder till att nybyggda boenden i dag i mångt och mycket ser likadana ut.
Släpp in privata aktörer som vill bidra och som har erfarenhet att utveckla, bygga och pröva nytt. Det är nu hög tid att politiker tar bristen på LSS-bostäder på allvar.
Anders Manell, presschef Vårdföretagarna