En av kärnkraftsreaktorerna vid Ringhals kärnkraftverk stängdes vid årsskiftet, vilket redan fått negativa konsekvenser.
Sverige är i färd med att avskaffa ett genomtänkt, väl fungerande, kostnadseffektivt energisystem med låga och stabila elpriser. Det ersätts med ett väderberoende, kostsamt och miljömässigt sämre system.
Sågningen av regeringens energipolitik i Svenska Dagbladet (18/3 2020) från sex ledamöter i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien är metodisk och skoningslös.
Det är ett välargumenterat inlägg från tunga personer. Men det är inte första gången bristerna i dagens energipolitik påtalas.
Många, såväl politiska partier som Liberalerna, Moderaterna och Kristdemokraterna, som energiforskare som Staffan Qvist, har pekat på problemen som kommer att uppstå när Sverige försöker ersätta pålitlig baskraft från landets kärnkraftverk med väderberoende energislag som vindkraft.
Om vi ska ha någon chans att bevara ett av världens bästa energisystem är det hög tid att lägga om energipolitiken.
Vindkraften är i grunden ett mycket starkt komplement i vilket energisystem som helst. Men när volymerna blir stora blir systemet både mindre pålitligt, svårare att balansera och dyrare på totalen. Vid blåsiga perioder kan elpriserna bli negativa, vilket undergräver investeringsviljan i den baskraft som behövs när vinden mojnar.
En tydlig illustration av problematiken fick vi i februari när de svenska elpriserna för första gången någonsin blev negativa. Bara ett par veckor senare var blåsten så snål att Sverige importerade delvis kolbaserad el från Danmark och Tyskland. Av en händelse i en omfattning som motsvarade den nyligen nedstängda reaktorn Ringhals 2.
Sådana händelser kommer att bli allt vanligare i takt med att vindkraften byggs ut och fler kärnkraftsreaktorer avvecklas.
De sex IVA-ledamöterna pekar på negativa systemeffekter, lokala miljökonsekvenser och höga elpriser. Men det problem som är allöverskuggande är klimatfrågan.
Europa är inte ens någonstans i närheten av att kunna klara klimatomställningen utan stora mängder fossilfri baskraft. Om Sverige fortsätter på inslagen väg och avvecklar kärnkraften gör vi oss till en del av problemet i stället för att bli en del av lösningen.
Målet om ett 100 procent förnybart energisystem måste avskaffas. Den övergripande regleringen av elsystemet måste bättre återspegla dess ekonomiska realiteter: vindkraften behöver bära mer av sina kostnader och kärn- och vattenkraften få betalt för de fördelar de genererar.
Då finns riktiga förutsättningar för kärnkraftsägarna att livstidsförlänga reaktorerna ända in på 2050- och 2060-talen. Kanske finns det till och med marknadsaktörer som är villiga att satsa på nya reaktorer, som exempelvis Uniper öppnade för i november (Ny Teknik 25/11 2019).
Om vi ska ha någon chans att bevara ett av världens bästa energisystem är det hög tid att lägga om energipolitiken.
Joakim Broman, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån