Marcus Melinder: Självklart kommer robotarna att ta våra jobb

En robotkatt, som jamar och spinner, har visat sig fungera lugnande för en person med Alzheimers sjukdom.

Foto: Norran

Inom industrin har robotar länge varit en naturlig del av arbetet. Saker som tidigare utfördes av människor har automatiserats, vilket gjort att människor slipper utföra monotona och rent av farliga arbetsuppgifter.

Men även inom den ”mjukare” omsorgssektorn börjar vi se hur vissa arbetsmoment ersätts eller kompletteras med robotar.

I tisdags besökte jag en IT-mässa som anordnades i Skellefteå. Temat var äldreomsorgen och hur innovativ teknik kan hjälpa oss att klara framtida utmaningar inom välfärden. En naturlig utveckling med tanke på att den första människan som kommer att bli 200 år redan sägs vara född.

På mässan fanns en matningsrobot, medicinrobot, en robotkatt (som tydligen har visat sig fungera bra tillsammans med människor med Alzheimers sjukdom), en smart larmklocka med GPS och en avatar som heter Lilly som kan svara på alla möjliga frågor.

Håller vi på att rationalisera bort oss själva?

Ja, absolut är det så. Men gör det något?

Det tycks vara viktigare att alla har ett jobb än att minska arbetets omfattning.

Roland Paulsen är docent i sociologi och har gjort sig känd för sin arbetskritik. Han pratar bland annat om den värld som ska komma efter att stora delar av arbetsmarknaden är helt automatiserad.

I podcasten ”Stormens utveckling”, en samtidskommenterande podcast från Aftonbladet Kultur, pratar han om hur vi fortfarande tenderar att tillskriva arbetet ett inneboende värde. Något som gör våra liv meningsfulla. Det tycks helt enkelt vara viktigare för oss att alla har ett jobb än att vi försöker minska arbetets omfattning.

Mot den bakgrunden kan man förstå att automatiseringen betraktas som något farligt. Ett hot som tar meningen med livet från oss. Något som i sin tur får staten att hitta på helt nya jobb och subventionera privata anställningar. Allt för att säkerställa att alla har ett arbete.

Men om vi betraktar automatiseringen som en möjlighet öppnas istället för nya tankar. Exempelvis om förkortad arbetstid eller basinkomst. Detta eftersom robotarna skapar rikedomar som sedan kommer folket till del på annat sätt än genom lönearbete.

Just när det gäller basinkomst menar Paulsen dock att den måste vara så pass hög att den går att leva på. I annat fall riskerar en sådan inkomst bara att vara en subventionering av låglönejobb. I hans värld ligger snarare arbetstidsförkortningar närmare till hands.

Att robotarna kommer att ta över många av våra jobb i framtiden står helt klart.

Frågan är bara hur vi väljer att hantera detta.

Kanske ska vi passa på att göra något annat när robotarna ändå gör jobbet åt oss?