Vem vill ha ett reseavdrag som är förknippat med fusk, leder till onödigt bilresande och gynnar höginkomsttagare i storstadslän?
Förhoppningsvis ingen.
Äntligen finns det ett nytt förslag till skattelättnad baserat på avstånd i stället för på kostnad. Det ger incitament för bilpendlare att gå över till kollektivtrafik, samåkning stimuleras genom att alla i bilen får göra reduktionen. Dessutom finns det ett biltillägg för dem som väljer att pendla längre sträckor till jobbet där bilen är det enda alternativet.
Förslaget ska ge färre antal mil i bil, och dessutom: förslaget fördelar pengar bort från höginkomsttagare eftersom det blir en reduktion i stället för ett avdrag.
Därmed blir summan lika stor oavsett personens inkomst.
En sådan modell är precis vad klimatet och rättvisan behöver.
Så vad är remissinstanserna oroade över?
Först ska sägas att de flesta remissinstanser gillar idén med en färdmedelsneutral, avståndsbaserad skattereduktion.
Den anses enkel och rättvis, och gillas från myndighetshåll, av både Naturvårdsverket och Trafikverket.
Remisskommuner med gles kollektivtrafikstruktur är dock oroade för de ökade kostnaderna för bilpendlare som har mindre än tre mil till arbetet. Det är den föreslagna, höjda gränsen för reduktionen. Många kommuner vill sänka den till 15 eller 20 km.
De flesta remissinstanser gillar idén med en färdmedelsneutral, avståndsbaserad skattereduktion.
Det framstår som en praktisk lösning: då slipper kommuner och dess arbetsgivare åtgärda bilberoendet hos sina invånare, eller tänka om kring hur man attraherar personal, och invånarna slipper ändra sina transportmönster.
Det föreslagna biltillägget, som ska ges från tre mil till dem som har bristfällig kollektivtrafik, får kritik av Skatteverket. Biltillägget anses komplicera systemet och dessutom ge orättvisa tröskeleffekter. Har du 29 km till jobbet får du ingenting, men har du 30 och mer får du 20 kronor/dag. Har du ännu längre får du även en rörlig del.
Att detta komplicerande, orättvisa biltillägg dessutom bygger på ett tidsvinstkrav, som är den stora fel- och fuskkällan i dagens reseavdrag, blir ytterligare en kritik från Skatteverket.
Sedan finns det en uppfattning i remissvaren att förslaget skulle bidra till regionminskning. Teknikkonsultföretaget Sweco har i sin analys kommit fram till att det nya förslaget skulle korta den genomsnittliga arbetsresan med en knapp kilometer. Huruvida detta är att betrakta som regionminskning får vara upp till var och en.
Så hur ska riksdag och regering agera?
Vad ska man göra med denna 91-åring till skattesubvention?
Kanske ska man helt enkelt kapa bort storstadsregionerna från rätten till reduktion, komma på något fiffigt sätt att kompensera pendlare som åker mellan regioner, och sänka gränsen till 15 eller 20 km. Då kan långväga pendlare på cykel och elcykel nyttja avdraget. I gengäld bör biltillägg och tillhörande tidsvinstkrav tas bort, och allt annat klokt i förslaget behållas intakt.
Det borde kunna gå jämnt upp för staten. Risken för fusk minkar och glesbygden kan fortsätta med sina bilmil medan storstadsregionerna får stå för den största beteendeförändringen.
Visserligen får inte storstadsregionerna då något för att invånarna åker kollektivt, men framför allt får inte bilisterna det. Och pengarna man sparar på storstadsregionerna kan därmed gå till konvertering av fossilfordon, mer biobränslen och en utbyggnad av laddinfrastrukturen så att glesbygdsborna kan köra fossilfritt.
Och så kan vi döpa om reseavdraget till vad det de facto blir: en skattereduktion för pendling i glesbygd där kollektivtrafiken inte räcker till.
Anna Lindén, ansvarig för mobilitetsområdet 2030-sekretariatet