I onsdags hotades en elev på Björnåkersskolan i Burträsk av en annan elev via en chattgrupp.
I torsdags kunde vi läsa på norran.se om att en elev vid Björnåkersskolan skulle ha hotat en annan elev. Detta skulle ha skett i en chattgrupp på internet. Händelsen polisanmäldes och den elev som skrev hotet fanns inte på plats i skolan dagen efter.
Även fast hotet bara hade uttalats i en begränsad grupp fick Norran ändå ett stort antal mejl och telefonsamtal från människor som var upprörda. Ett antal av dessa hade inte själva barn i skolan. Trots det hade de tillgång till flera skärmdumpar av dessa hot.
Det var tydligt att detta blixtsnabbt hade spridits i sociala medier och omedelbart blivit känt långt utanför den grupp i vilken hoten ursprungligen uttalades.
Kunde detta ha hanterats annorlunda? Hade den omfattande oro som nu spred sig ha kunnat undvikas om dessa skärmdumpar inte hade spridits på detta sätt?
För naturligtvis gjorde detta att människor blev oroliga och rädda. Dagen efter stannade 63 elever i årskurs 6-9 hemma och även ett 30-tal elever i F–5. Enligt uppgift från Björnåkersskolan var dock alla elever tillbaka i klassrummen igen under fredagen.
Ett hot som antagligen tagit några sekunder att skriva har alltså på kort tid påverkat ett stort antal barn och vuxna, samt skapat oro i ett helt samhälle.
När något sådant här händer är informationsbehovet otroligt stort. Brist på information leder alltid till ryktesspridning.
I detta ska medierna försöka navigera. Samtidigt som vår förpliktelse är att berätta vad vi vet, ska vi också avhålla oss från att ytterligare bidra till ryktesspridning.
När något sådant här händer är informationsbehovet otroligt stort.
Det leder ofta till att medierna anklagas för att "mörka" eller undanhålla information. Kritikerna ifrågasätter varför vi inte för vidare det som de alldeles nyss har läst i sociala medier. Sanningen står ju på Facebook! Varför skriver ni inte?
Norran väntade med att publicera något om detta under onsdagskvällen. Helt enkelt för att vi hade för lite information. Att olika uppgifter florerar i sociala medier gör inte att dessa uppgifter också omedelbart bör publiceras. Under torsdagen klarnade bilden mer och vi publicerade två texter.
Här förhåller vi oss till den publicitetsregel som säger: "Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats."
Jag har full förståelse för att många föräldrar blev oroliga och därför valde att hålla sina barn hemma. Polisen och skolans ord om att det inte finns anledning till oro väger lätt när de ställs i relation till de skärmdumpar man precis har sett spridas på nätet.
Samtidigt kan jag också beundra de föräldrar som ändå tog sina barn till skolan. Som inte lät hoten begränsa deras livsutrymme.
Men frågan gnager i mig. Hur hanterar vi detta nästa gång det händer?
För tyvärr lär det hända igen.
Hoten och hatet finns bara några knapptryckningar bort.