I söndags genomförde polisen en brottsplatsundersökning vid Parkbrons norra del.
Skellefteå har den senaste tiden skakats av en överfallsvåldtäkt och ett våldtäktsförsök. Båda brotten har skett nattetid i de centrala delarna av staden. Faktum är att båda överfallen har skett i samma kvarter.
Och det urskiljningslösa våldet skapar naturligtvis oro. Om vem som helst tycks kunna vara ett potentiellt offer, bör jag då undvika att röra mig ute nattetid?
Det här är väldigt svåra frågor. Både medier och polis har ett ansvar att upprätthålla den hårfina gränsen mellan alarmism och nödvändig riskupplysning. Det finns nämligen alltid en fara att onödig rädsla får spridning i lokalsamhället.
Allmänintresset och det stora informationsbehov som alltid uppstår vid sådana här händelser, måste vägas mot risken att blåsa upp en händelse till allt för stora proportioner.
Polisen efter två veckors utredning: ”Skapat stort engagemang i Skellefteå”I onsdags meddelade ett antal lokala företagare att de nu vill ta ett initiativ för att öka tryggheten i Skellefteå. Det rör sig om gratisbussar som under fredagar och lördagar, då det är nattklubb, ska köra en sydlig tur genom Sörböle, Sunnanå, och Anderstorp.
Ett bra och hedervärt initiativ. Det är viktigt att våra ungdomar kan ta sig hem på ett tryggt och säkert sätt.
Samtidigt är det också viktigt att vi nu inte skapar trygghetsåtgärder som på olika sätt kan riskera att ge intryck av att situationen är värre än den i själva verket är.
Både medier och polis har ett ansvar att upprätthålla den hårfina gränsen mellan alarmism och nödvändig riskupplysning.
Till Norran säger Lars Westermark, chef för polisen i Skellefteå: ”Det gäller även att förmedla en sansad bild över riskerna att gå hem från krogen, och det gäller inte bara just nu utan rent allmänt. Väljer man att gå hem istället för buss eller bil så gör det tillsammans med två eller flera, då är riskerna minimala”, säger han.
Jag tycker det är en rimligt sätt att resonera. Men vad som är en faktisk otrygghet och vad som är en upplevd otrygghet behöver nödvändigtvis inte vara samma sak.
På så sätt fungerar våldsbrottsligheten som en form av terrorism. Den får oss att begränsa oss själva och motvilligt minska vår egen frihet.
Och det är kvinnorna som upplever den största oron att utsättas för brott.
I den Nationella trygghetsundersökningen (NTU) som Brottsförebyggande rådet (BRÅ) genomför varje år undersöks i vilken utsträckning människor är utsatta för brott, men också deras upplevelse av oro och otrygghet.
För de flesta brottstyper finns det en större andel oroliga bland kvinnor än bland män. Absolut störst skillnad finns när det gäller våldtäkt eller andra sexuella angrepp. För den brottstypen är det 20 procent av kvinnorna som uppger en stor oro, jämfört med 2 procent av männen.
Dessa siffror gör mig förtvivlad. Den som är rädd är inte fri.