Sverige är ett land fullt av träd men med brist på levande naturskogar.

När människor reagerar som de gjorde på Sveaskogs planer på en stor avverkning i Luokta-mávas renbetesområde ska vi ta det på allvar. Att skydda skogen är inte någonting som enbart berör dem i närområdet.

Levande skogar med fungerande ekosystem är avgörande för vår gemensamma framtid i hela landet.

Den folkliga opinionen fick Sveaskog att stoppa nästan hela kalavverkningen av 700 hektar skog – motsvarande 1 000 fotbollsplaner – i Luokta-mávas renbetesområde. En sameby vars område redan innan är kraftigt påverkat av avverkning.

Frågan är om området skulle varit föremål för avverkning från början?

En genomgång av området visade att skogarna innehöll en lång rad rödlistade arter och beskrivs innehålla ”gammeltallar, död ved i alla dess former och trädkontinuitet sedan urminnes tider.”

Att skogar med höga naturvärden står inför avverkning är ett återkommande problem inom det svenska skogsbruket.

Vänsterpartiet har länge hävdat att Sverige behöver stoppa avverkningen av skogar med höga naturvärden. I dag sker avverkningar trots att det är stor brist på den typen av naturmiljöer.

Trots att regeringen uttrycker att de är inne på samma linje tillåter de statliga Sveaskog att ta beslut och genomföra avverkningar som kraftigt påverkar den biologiska mångfalden.

Regeringen behöver ge Sveaskog i uppdrag att arbeta för ett hållbart brukande av skogen. Det är viktigt att vi skyddar skogar med höga naturvärden för att säkra ett hållbart ekosystem med stabil biologisk mångfald.

Världen står i dag inför en sjätte massutrotning. Arternas utdöende är ett bevis på att skogen, som så många arter är beroende av, inte hanteras på ett hållbart sätt.

Vänsterpartiet hade därför velat se att den så kallade nyckelbiotopsinventeringen varit kvar. Om vi inte vet vilka arter och naturvärdeskvalitéer som finns i en skog kan vi inte heller göra bedömningen av vad som bör bevaras.

Sverige bör satsa på ett hyggesfritt skogsbruk och sätta en nationell målsättning för att nå dit.

Även om trakthyggesbruken kommer att finnas kvar krävs det att miljöhänsynen stärks i denna skogsbruksmetod, och att alternativa skötselmetoder används i större utsträckning.

Att som Sveaskog planera att avverka 700 hektar i ett redan hårt avverkat område kan inte anses rimligt.

Sverige borde se över möjligheten att begränsa kalhyggen i storlek.

Men också reglera när och hur de får genomföras för att störa så lite som möjligt.

Skogen har stora sociala och kulturella värden. Dess betydelse för rekreation, friluftsliv och undervisning, likväl som för rennäring och naturturism är omfattande.

En långsiktigt hållbar skogspolitik som värnar de ekologiska, ekonomiska, sociala och kulturella värdena förutsätter att bärkraften för skogen som ekosystem stärks och bevaras.

Den folkliga opinion som väcktes mot planerna på avverkningen i Luokta-mávas renbetesområde är en fingervisning till Sveaskog och regeringen var den folkliga opinionen står.

Människor är rädda om sina skogar. Det är dags att regeringen ger tydliga direktiv till Sveaskog att inte bortse från vare sig skogens natur- och miljövärden eller dess sociala och kulturella betydelse.

Vi förväntar oss att Sveaskog inte kommer att återuppta de nu stoppade avverkningarna i Luokta-mávas.