Det handlar om att lyssna till enskilda personers berättelser och om att bevara sådant som sagts i förtroende. Därför är vi bekymrade över regeringens förslag om anmälningsplikt (känd som ”angiverilagen”), som gör det obligatoriskt för vissa yrkesgrupper i offentlig sektor att anmäla papperslösa flyktingar som de möter i sitt arbete. Det gäller till exempel personal inom skola, sjukvård och socialtjänst.

Detta förslag skapar omöjliga etiska dilemman för flera yrkesgrupper. Hur ska vårdpersonal hantera sin tystnadsplikt när de vet att den är en förutsättning för att kunna arbeta för patientens hälsa samtidigt som lagen säger att de ska bryta den? Hur ska de agera när de vet att rädslan för att bli angiven kan hindra människor från att söka livsnödvändig vård? Och hur kan regeringen begära att lärare ska ange sina elever när de samtidigt ska följa barnkonventionen som ger dessa barn en ovillkorlig rätt till utbildning? Hur reagerar klasskamraterna när de förstår att det var deras lärare som medverkade till kompisens utvisning?

Detta lagförslag står i strid med grundläggande yrkesetik för både lärare, vårdpersonal, socialarbetare och många andra, vilket både arbetsgivare som SKR och fackförbund vittnar om. Det respekterar inte att myndigheter har olika uppdrag, utan vill lägga polisiära uppgifter på alla. Risken är att det får de människor som idag gömmer sig att helt gå under jorden, så att skuggsamhället växer, snarare än minskar. Det riskerar också att undergräva förtroendet för myndigheter i mycket bredare grupper än de flyktingar som är direkt berörda. Samhället blir otryggare, inte tryggare.

Vi stödjer därför aktionen ”Vi anger inte”. Vi gör det utifrån tron på alla människors – också flyktingars – lika värde och av respekt för de yrkesgrupper som genom lagen skulle försättas i omöjliga situationer. Idag har vi en ordning som ger papperslösa barn rätt till skolgång, vård och läkemedel och papperslösa vuxna rätt till akutvård och vård som motverkar allvarliga hälsotillstånd utan att deras skola eller vårdgivare får ange dem. Det är en bra ordning och den bör gälla även i fortsättningen.