För att leva upp till EU:s mål för den biologiska mångfalden måste vi skydda minst 30 procent av Sveriges skogar. I Västerbotten är i dag bara 10,5 procent av skogen formellt skyddad.
Pandemin har fått många svenskar att återupptäcka värdet av våra skogar. Över hela landet har människor strömmat ut från tätorterna för att få avkoppling, lugn och återhämtning.
Men våra skogar är också en global angelägenhet när det handlar om att bromsa klimatkrisen. Det norra barrskogsbältet, där en stor del av Sveriges skogar ingår, binder mer koldioxid än världens alla regnskogar tillsammans.
I stället för att vårda denna fantastiska resurs skövlar vi i dag våra skogar och 80 procent av det som huggs blir engångsartiklar och biobränslen. Det innebär att den koldioxid som växterna lagrat är ute i atmosfären inom två år.
Samtidigt tar det 60–120 år innan de nya träd som planteras har bundit in samma mängd koldioxid.
För att säkra den biologiska mångfalden och ta tillvara skogens klimatpotential måste det svenska skogsbruket förändras i grunden.
Ett första steg är att göra verklighet av EU:s biodiversitetsmål och skydda minst 30 procent av skogen. I Västerbotten är i dag endast 10,5 procent av länets skogar formellt skyddade. Motsvarande siffra för hela landet är enligt SCB bara 8,7 procent.
Vi uppmanar därför politiker i Västerbottens län att:
- Lämna förbränningens tidsålder och sluta elda upp våra skogar i fjärrvärmesektorn. Ställ om till en hållbar värmeproduktion genom att satsa på storskalig solvärme med säsongslager.
- Upprätta en skogsstrategi i varje kommun som utgår från miljömålen och målet om 30 procent skyddad skog, i linje med EU:s strategi för biologisk mångfald.
- Slopa kravet på att kommunernas skogar ska ge avkastning, samt undanta skogar med naturvärden från exploatering vid stadsplanering.
- Inför hyggesfria metoder i kommunernas och regionens skogar och skriv avtal med lokala skogsägare om hyggesfria metoder för ökade möjligheter till friluftsliv och turism.
Levande skogar är nödvändiga för ett klimat i balans och en rik biologisk mångfald. De är en förutsättning för samhällets trygghet och välfärd.
Därför måste vi sluta med kalhyggesbruk och ställa om till mer till mer hållbara skogsbruksmetoder. Naturhänsyn kan inte förpassas bara till reservaten. Att säkerställa det för kommande generationer kommer bli en av politikens allra viktigaste uppgifter.