Vi behöver arbeta hårdare för att flytta fram kvinnors positioner världen över.
Det handlar om rättvisa och jämställdhet.
Men också om samhällsutveckling, fattigdomsbekämpning och våra möjligheter att stå emot nästa globala kris.
Kriser förstärker redan existerande orättvisor i samhället. Världen stod dåligt rustad när covid-19 slog till. Jämställdheten har backat i pandemins spår. Våldet mot kvinnor i hemmet har ökat, enligt en sammanställning från UN Women.
Kvinnor drabbas också oproportionerligt hårt ekonomiskt. 41 procent av kvinnorna i världen arbetar i branscher hårt drabbade av pandemin: restaurangbranschen, butiker och besöksnäring.
Flickor har i högre utsträckning än pojkar fått lämna skolan.
I hanteringen av pandemin har kvinnor spelat en stor roll. De står för 70 procent av alla anställda inom vård och omsorg och är också de som i störst utsträckning tar hand om sjuka i hemmet.
Däremot saknas de ofta på ledande positioner och mycket av arbetet de gör sker oavlönat.
Genom att se till att kvinnor får ledande roller, både inom globalt beslutsfattande och i sina lokala samhällen, kan vi stärka deras roll och tillvarata den kompetens och de perspektiv som de står för.
Men coronapandemin behöver inte innebära en tillbakagång för jämställdheten.
I Indien, där The Hunger Project sedan 2001 framgångsrikt engagerat 192 000 folkvalda kvinnliga ledare, har pandemin inneburit att kvinnorna kunnat flytta fram sina positioner.
De invalda kvinnorna har under året varit nyckelaktörer i en nationell informationskampanj för att motverka desinformation gällande covid-19 – ett åtagande som stärkt kvinnors ledarskapsförmågor i krissituationer.
Effekterna lever kvar långt efter att insatserna avslutats. Kvinnorna blir förändringsledare i sina byar. De verkar mot våld och sexuella trakasserier, för att avskaffa barnäktenskap och för allas rätt till utbildning.
Inte minst blir kvinnorna förebilder för en yngre generation som får se betydelsen av att kvinnor får påverka samhället på alla nivåer på samma sätt som män.
Jämställdhet är ett av de mest effektiva sätten att bekämpa fattigdom och hunger.
Uträkningar från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO visar att om kvinnliga jordbrukare skulle få samma resurser som män så skulle antalet hungriga människor minska med upp till 150 miljoner.
När kvinnor får ökade inkomster ökar också takten på samhällsutvecklingen. Fler kvinnor i arbete leder till en markant ökning av BNP. Studier visar också att kvinnor investerar mer av sin inkomst i sin familj än män.
När kvinnor stärks tar de sig själva, sina familjer och samhällen ur fattigdom och hunger.
Under parollen ”Build back better” kämpar nu många för att världen vi skapar efter den globala coronapandemin ska vara bättre än den innan.
Tanken är inte att vi ska återgå till det som tidigare var det normala. Vi ska göra det bättre. Det gäller inte minst för kvinnors situation. Covid-19 kan bli en väckarklocka, en nystart och en chans till att göra saker på ett bättre sätt.
För att kunna återuppbygga bättre behöver vi:
- Stå upp för en verklig feministisk utrikespolitik där lokala kvinnor inkluderas i ledande roller i insatserna.
- Säkerställa att biståndet når ut till de mest marginaliserade människorna.
- Arbeta med lokala organisationer, som har kvinnors och flickors rättigheter i fokus, för att säkra kvinnors rätt att organisera sig och delta i samhället på lika villkor som män.
Inför nästa globala kris behöver vi stå bättre rustade. Det kräver att vi investerar i kvinnor.
Det är nödvändigt att säkerställa kvinnors och marginaliserade gruppers representation i hälsosystemet och det politiska ledarskapet, både globalt och lokalt. Det kräver att vi satsar på kvinnors ledarskap och självförsörjning.
Nu har vi möjligheten att på allvar flytta makten till människorna det berör.
Det är dags att omdefiniera kvinnor som en sårbar grupp och i stället se dem som viktiga förändringsaktörer.