Våld i nära relationer har ökat under coronapandemin.
Enligt preliminär statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har misshandelsbrotten mot kvinnor ökat med tre procent under 2020. En majoritet av dem begicks av en närstående.
Flera kvinnojourer och hjälporganisationer har dessutom larmat om att fler kvinnor söker sig till dem för hjälp och stöd.
Många faktorer ligger bakom ökningen. Men framför allt handlar det om att våldsutsatta kvinnor har blivit berövade sina fristäder. De kan inte längre gå till jobbet eller utbildningen. I stället har de tvingats stanna hemma med sin förövare.
Landets kvinnojourer gör ett viktigt arbete. Det är dit som kvinnor främst vänder sig när de blivit utsatta för våld.
Trots att kvinnojourerna och hjälporganisationerna har en viktig roll i samhället vittnar många av dem om en utsatt ekonomisk situation. Ekonomin ska inte vara avgörande för om våldsutsatta kvinnor och tjejer ska få hjälp eller inte.
Statistiken och det växande behovet av stöd talar sitt tydliga språk: Politiken behöver agera nu. Vi kan inte blunda för detta. Gör vi det riskerar vi kvinnors liv.
För det första
Öka stödet till Nationellt centrum för kvinnofrid så att det förebyggande arbetet kring mäns våld mot kvinnor kan intensifieras. Vi vet att våld i nära relationer, både fysiskt och psykiskt, inte kommer att försvinna.
För det andra
Ändra systemet i grunden så att de ekonomiska bidragen går att söka på flerårsbasis. Det skulle minska den administrativa bördan och göra att tjej- och kvinnojourerna kan känna trygghet och kontinuitet.
Men även att pengarna skulle gå dit där de gör mest nytta. I dag går en stor del av tjej- och kvinnojourernas pengar och tid till administration och byråkrati i stället för att hjälpa de utsatta.
För det tredje
Öka anslagen till landets tjej- och kvinnojourer. Pengarna är avgörande. De räddar liv. Vi måste se vikten av att jourerna hålls öppna och tillgängliga. Fina ord om att vi måste tänka på de utsatta kvinnorna räcker inte. Nu krävs det handling.
Politiker från höger till vänster vill ha kvinnojourer. Men det är få som är villiga att betala för det.
Det ska inte spela någon roll vilken politisk färg kommunledningen har. Länets jourer måste ha en trygghet i att deras verksamhet finns kvar framledes. Allt annat är ett svek.