Det finns många sätt att se på saker. Man kan visa med statistik på ett eller annat sätt att det finns en stor population av sill/strömming i vattnen utanför vår svenska östkust. 

Den verklighet som i kockar i de svenska köken lever med är, att den råvara som har varit en stor del av vårt kulturarv, mer eller mindre har försvunnit från våra stekpannor och ugnar. 

Vi läser i Sveriges lantbruksuniversitets rapport, ”Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2020”, att beståndet av sill/strömming varierar från år till år, men att storleken på fisken tenderar till att bli mindre och mindre, och att lekbestånden är i fara. 

Vi märker det, då våra vänner kustfiskarna får sämre och sämre fångster. Strömmingsfisket är en betydande del av deras näring. 

Försvinner strömmingen, kan de kanske inte leva kvar som fiskare. Då tappar vi även tillgång till de andra fiskarter som vi har nytta av i köken, som gös, abborre och gädda, men även Östersjölax.

När vi samtidigt läser att det tas upp stora fångster ute till havs, där fiskmassan blir till foder för t.ex. laxuppfödningen i Norge, eller att den stora delen av fångsterna på den finska sidan går till minkuppfödning, då tycker vi verkligen att något är fel.
 

Det kanske inte är några stora ekonomiska värden i det svenska kustfisket, men det är kultur och tradition, som riskerar att försvinna. Det kan inte få fortsätta. 

Många med kunskap i ämnet, förklarar också att den ekologiska balansen rubbas, om nu strömmingen försvinner. Och det är bara en minskning, eller ett stopp, på det storskaliga fisket ute till havs. Sveriges politiker måste värna om både miljö, arv och miljö i det här fallet.

Vi i Svenska Kockars Förening Norrland kräver att det kustnära strömmingsfisket räddas. Vi har en råvara som vi behöver värna om för framtiden. 

Stefan Knutte Larsson, ordförande Svenska Kockars Förening Norrland