Vi alla älskar skogen.

Där är vi eniga.

Men sedan går meningarna isär mellan skogsägare, forskare, renskötare, ”frilufsare” och oss politiker.

Varför älskar vi skogen?

Kanske är det doften av skog, fågelsång eller att få syn på en älg. Kanske är det att fiska eller jaga, fara med skotern eller ta en löptur. Kanske är det tanken på att dina förfäder gick stigen där du nu går, och tron på att dina barnbarnsbarn också ska göra det.

Många älskar skogen. Ändå tar vi inte tillräckligt väl hand om den.

Gammelskog har ersatts av jämngamla tallar och granar. Renen, blåmesen och kantarellen förlorar sina hem när skog huggs ner.

Vi miljöpartister vill se förbi våra oenigheter och fokuserar på det viktiga: en välmående skog som står kvar i generationer.

Vi vill ha en politik som möjliggör att både bruka och bevara skogen.

I dag är normen trakthyggesbruk, så kallade kalhyggen. Metoden sägs maximera avkastningen, vilket alla inte är överens om. Tar vi hänsyn till mer än avkastning, som biodiversitet och naturvärden, står det klart att kalhyggen är förödande.

Alternativet är naturnära skogsbruk med hyggesfria metoder där de största träden gallras ut medan de mindre lämnas kvar. På så vis brukas och bevaras skogen.

Vi miljöpartister förespråkar hyggesfritt och vill begränsa kalhyggen.

Stora markägare och skogsbolag ska ta ansvar för omställningen till hyggesfritt skogsbruk.

Det ska vara lätt att göra rätt för privata skogsägare. Genom rådgivning och ekonomisk ersättning vill vi uppmuntra till hållbart skogsbruk som ökar skogens mångfald och kollager. 

Många fokuserar på utvecklingen av CCS-teknologier för att ta bort koldioxid från atmosfären, men förbiser teknologin som redan finns – skogen.

Vi alla älskar skogen.

Skogen kan användas till mycket men vi behöver se över hur vi brukar den för att både kunna ta vara på dess resurser och samtidigt se till att ha den kvar. I en föränderlig värld med ett förändrat klimat är skogen kanske vår största möjlighet och hopp.