Peter Larsson, regeringens samordnare för industriprojekten i norra Sverige, har förutspått att Norrbotten och Västerbotten behöver en befolkningsökning på 50 000, kanske uppåt 100 000 personer de närmaste 10–20 åren.
För att det ska bli möjligt måste staten ändra sin politik radikalt inom flera områden.
Det område som diskuterats mest har varit en snabb utbyggnad av elproduktionen. Produktionen av batterier och fossilfritt järn och stål kräver mycket mer el än vad vi har tillgång till i dag.
Men behovet av en ny politik stannar inte där.
Två av de största utmaningarna kommer att bli rekryteringen av arbetskraft och byggandet av nya bostäder.
Arbetskraft kommer att behövas i alla sektorer av samhället. Den behövs i de planerade industrierna, i nya förskolor och skolor, i affärer och i kollektivtrafiken. I stort sett i all samhällsservice.
Inlandets glesbygdskommuner kan inte förse kusten och malmfälten med den här arbetskraften. Det är heller inte vettigt att dammsuga inlandskommunerna på arbetsföra människor.
Alla tjänar i längden på att den norra landsändan har en balanserad utveckling i både kust- och inland.
Inflyttning från södra Sverige kan ge ett tillskott, men knappast ett tillräckligt sådant. Vi behöver invandring också. En stor invandring till och med. Att då exempelvis utvisa gymnasieelever från Sverige till Afghanistan blir i det sammanhanget helkorkat.
Den främlingsfientlighet och rasism som sveper över Sverige är inte bara moraliskt obehaglig. Den är ett hot mot ekonomisk utveckling och den omställning som planeras i norr.
Högerpartiernas tal om ”skadlig invandring” är utvecklingsfientligt. Det nationalkonservativa blocket hotar att leda in oss på samma väg som en del östeuropeiska länder med en krympande, åldrande befolkning och stagnerande utveckling.
Sedan behövs flera tiotusentals nya bostäder i de nordliga länen. Införandet av marknadshyror kommer inte att lösa detta.
Det skulle tvärtom försvåra. I värsta fall får vi ett läge där det byggs ett mindre antal dyra bostäder i kombination med veckopendlande arbetskraft som bor i baracker.
I stället behövs stora statliga investeringsstöd för att bygga nya bostäder till rimliga priser, i första hand hyresrätter.
Om alla ambitiösa planer för omställning och utveckling av industrin i norr ska bli verklighet så krävs att alla delar i samhället samverkar i utvecklingen. Det krävs ett stort, aktivt statligt ansvar och samverkan mellan regering, kommuner och regioner.
Det är motsatsen till den konservativa visionen där staten griper in så lite som möjligt.
Det krävs också en utveckling av kultur- och välfärdssektorn för att människor ska vilja flytta hit, trivas och stanna kvar.
Ett samhälle som hänger ihop helt enkelt.