Västerbotten har en lång tradition av ett starkt socialt kapital.

En social tillit som gör att samhällets aktörer kan lita på varandra. Såväl medborgare som organisationer. Det starka sociala kapitalet har vilat på en tradition av tillit till myndigheter, gemensamma erfarenheter och förståelse för varandra.

Men under senare år har Västerbotten påverkats av inslag av otrygghet till följd av den politik som övriga partier fört avseende bland annat invandring, trygghet och kultur.

Mångkultur och integration har haft fokus på de harmoniseringssträvanden som övriga partier drivit. De har menat att kulturer i växelverkan ska driva landet framåt och att detta perspektiv kommer att leda till ett bättre Sverige.

Men samhället har inte blivit mer harmoniskt.

Harmoniseringssträvandena via integrationen har inte fungerat. I stället har samhället blivit mer splittrat.

All kultur är inte bra. Hederskultur, klankultur, tvångsgifte, oskuldskontroller, omskärelse av barn av icke-medicinska skäl och så vidare växelverkar inte för att berika svensk – eller för den delen västerbottnisk – kultur.

Samtidigt har vi stora strukturella skillnader mellan glesbygd och centralort. Det har lett till en fortsatt utarmning av glesbygden. Trenden blir självförverkligande. Fler flyttar och mindre resurser finns för att stärka infrastrukturen.

För många små kommuner, som gått med överskott till följd av stor flyktingmottagning, har bubblan spruckit.

Många söker sig till centralorter efter etableringstiden. Där är det ofta svårt att hitta boende. Det leder till att områden i centralorterna blir eftersatta.

För att säkerställa ett tryggt och tillitsfullt Västerbotten behöver vi prioritera jämlikhets- framför jämställdhetssatsningar.

Kompetensförsörjning måste ersätta godhetssignalerande kommunal flyktingmottagning och ambitiösa befolkningsmål.

Integrationsperspektiv måste ersättas av ett assimilationsperspektiv. Kvoteringshysterin behöver ersättas av satsningar och tillsättningar som sker utifrån vilket presumtivt mervärde de kan generera.

I stället för att fokusera på andelen ekologiskt jordbruk måste vi ha målsättningen att förstärka mängden inomregionalt jord- och skogsbruk.

Vi behöver tillsammans bygga ett tryggt Västerbotten präglat av tillit.

Att möjliggöra satsningar i gles- och landsbygd leder till att våra centralorter får en stärkt samordningsroll, vilket i sin tur leder till att Västerbotten växer tryggt.