“Lämna förslag till en ordning med informationsutbyte och anmälningsplikt mellan polisen och myndigheter som kan antas komma i kontakt med personer som befinner sig illegalt i landet. Kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd. Det innebär att myndigheter som en person kan komma i kontakt med får ett ansvar för att säkerställa personens lagliga rätt att vistas i Sverige. Genom informationsplikten ska möjligheterna att leva i landet utan tillstånd försvåras. Det kan finnas situationer där en anmälan skulle strida mot ömmande värden, till exempel i sjukvården. Undantag från informationsplikten behöver därför utredas närmare.”
Detta kom vänsterpartier att problematisera under arbetsnamnet “angiverilagen”™. De försökte trycka på att denna skrivning var nära förestående, kanske rentav ett lagförslag. Valda delar av professionen – menade vänsterpartierna – skulle tvingas att ange illegala invandrare.
Den här frågan är inte ny. Informationsplikt har varit lagstadgad förut innan övriga partier avskaffade den för inte så länge sedan, vilket så här i efterhand inte var särskilt bra. Det ser vi i dag med den ökande otryggheten och utvecklingen av skuggsamhället, för att inte nämna att två svenskar mördades i Belgien nyligen av en illegal invandrare.
Vi måste stoppa det här innan det blir värre; med informationsplikt, men även med hårdare krav gällande arbetskraftsinvandring eftersom en alltför liberal sådan leder till lönedumpning och ökad illegal invandring. Därför har Sverigedemokraterna och regeringen lanserat högre krav vid arbetskraftsinvandring: en månadsinkomst om cirka 27 300 kr, en höjning från tidigare 13 000 kr per månad.
Moderater, kristdemokrater och andra har i äldrenämnder i länet kommit att ifrågasätta det “hårda” kravet. S, V och MP:s svar var att problematisera det som omöjligt för välfärden att kunna hantera. Är det verkligen så att svensk välfärd går under utan enorm låglöneinvandring? När man kollar statistiken från Ekonomifakta finner man att det i Sverige finns färre än 200 aktiva arbetstillstånd utfärdade för undersköterskor inom äldreomsorg. Det innebär att det – generöst räknat – rör sig om ungefär fem undersköterskor i hela Västerbotten, som kanske tvingas lämna landet. Med denna information kan man konstatera att en fortsatt hög arbetskraftsinvandring som karaktäriseras av låga löner inte är en nödvändighet, men ändå insisterar alla andra partier att fortsätta med det, inklusive moderater och kristdemokrater tycks vara öppna för det i Västerbotten.
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tycks däremot, precis som i frågan om anmälningsplikt, använda professionerna inom sjukvården som ett slags slagträ för en ökad invandring. Mer migration, och mindre bra villkor för de som arbetar inom välfärden i Sverige i dag. Vänsterpartierna finns alltså inte till för välfärdsarbetarna. De använder i stället dem som slagträ för att vinna politiska poäng, opinion och för att tillfredsställa sitt begär om mer massinvandring som kommer att spä på problemen Sverige har i dag.