Att våga prata om sin cancer kan, efter allt på sjukhuset, vara det första steget till att må bättre.

Men många vill inte verka svaga och vara en börda för sina närmaste. Därför pratar de inte om det.

Sverige har som ett av 40 länder deltagit i en undersökning från Internationella njurcancerföreningen om de psykiska delarna vid njurcancer.

Resultat: 40 procent av de svenska patienterna med njurcancer upplever så stor oro, relaterat till sjukdomen, att det stör deras koncentration. Samtidigt pratar inte var fjärde med någon om sina känslor och hur de mår psykiskt.

Många tänker nog att det bara är att bita ihop och vara glad över att man är färdigbehandlad, och kapslar därför in de psykiska delarna.

De vanligaste orsakerna till att inte förmå prata om sina känslor, relaterade till sin njurcancer, är enligt undersökningen:

- Vill inte framstå som svag, vara en börda eller att andra tycker synd om en.

- Det är obekvämt att prata om känslor knutna till sin njurcancerdiagnos. Man sluter det hellre inom sig.

- 25 procent föredrar att inte prata med andra om hur njurcancern påverkar dem.

Det finns ett uppdämt behov av att få prata. Så du som läser detta, och känner någon som har eller har haft cancer, ta kontakt och prata. Och acceptera om du får ett nej.