I en tid när mycket är ovisst och okänt kan man se på det som sker med andra ögon.

I hanteringen av coronakrisen har miljarder blivit det ekonomiska begrepp som oftast används.

Krisbegreppet har också förändrats. Företag, samhälle och enskilda personer hade för mindre än ett år sedan inte en aning om vad som komma skulle.

Det som hotar vårt samhälle i dag är, enligt min mening, inte i huvudsak invasionsarméer, kanoner, stridsvagnar, gevär och bomber. Det är i stället naturkatastrofer, klimatförändringar, virusutbrott, terroraktioner och flyktingströmmar.

Därför känns det märkligt att i dessa dagar, när en del av samhällets brister syns allt tydligare, tala om en förstärkning av det militära försvaret.

Ett starkt och tryggt samhälle byggs, enligt min mening, inte genom att ha mer stridsflygplan, granatkastare och gevär.

Det byggs genom att stärka samhällets sårbarhet mot kriser som den vi upplever just nu. Då behövs beredskapslager av skyddsutrustning mer än u-båtar. Då behövs ett starkt civilt samhälle mer än pansarvagnar.

Jag har kanske fel. Men nog bör man reflektera över om inte delar av alla de miljarder som nu ska satsas på försvaret i stället kunde användas till att försvara vår välfärd, vår miljö och vår trygghet på andra sätt än militärt.